Jag är en sucker för skräckfilmer.

 Det är alltid den typen av film jag väljer om jag får välja film helt själv, utan någon annans önskemål att ta hänsyn till.

 Det finns bara några problem som kommer på köpet.

1) Det finns inte tillräckligt mycket riktigt bra skräckfilmer. Jag gillar ju inte blod, splatter, förutsägbara dramaturgier, klyschor. Jag gillar inte heller massor av specialeffekter och en massa monster och varelser som man ser, hela tiden. Gillar man allt det så finns det en uppsjö av filmer att välja mellan.

2) Jag kan inte titta på en riktigt bra skräckfilm ensam! Om skräckfilmen jag ser är riktigt bra så kommer de ge mig sömnproblem, och då vill jag inte sova ensam! Men det vimlar inte direkt av skräckfilmsentusiaster häromkring...


 När "The Ring" kom var det något av det läskigaste jag sett. Riktigt hemsk tyckte jag de var. Jag älskade den!
 Sedan kom "The Grudge" och jag förfasades över läskighetsgraden!

 Jag såg både den amerikanska och den japanska versionen av "The Grudge" och den japanska var så mycket hemskare, och därmed bättre, att jag såg flera japanska skräckfilmer efter det, bl a en som hette nåt i stil med "One missed call". Det är nåt visst med det där japanska ljuset, stämningen, skräcken......usch!

 Sedan dess har jag fått nöja mig med lite halvkassa skräckisar med demoner och excorsism och sådant.


 Men sen kom "Paranormal Activity".

 Och jäklar vad jag fick problem att sova efter den! Bästa skräckfilmen genom alla tider, om ni frågar mig! Sättet den var filmad på, och frånvaron av ljudeffekter, tillsammans med den osynliga vedervärdiga ondskan, gjorde att jag för första gången fick ruskigt svårt att somna. Inte bara första natten, utan flera nätter.

 Den var fruktansvärd. Och helt klart den bästa skräckisen jag någonsin sett.

 Och jag kunde inte förstå varför jag utsatte mig för den en gång till, när jag nyligen såg om den...! Jag visste ju vad den handlade om, och vad som skulle hända, men likförbannat satt jag där och skrek, gömde mig bakom kudden, och hoppade till, på exakt samma ställen som första gången jag såg den. Horribelt!


 Och igår gjorde jag det igen......jag och pojkvännen kollade på "Paranormal Activity 2 Tokyo Night"....den är japansk, filmad på samma sätt som ettan, och i början var den lite seg sådär, innan det började hända grejor...men sen.....USCH säger jag bara!!!!!

 Den var riktigt jäkla vidrig!

 Kanske hade jag blivit lite avtrubbad, så jag trodde ett tag att jag skulle slippa "efterdyningarna" denna gången, men när min pojkvän började prata om alla de otäcka scenerna så tyckte jag allt blev så himla otäckt, att jag nästan fick lust att kräkas! Ja,helt galet, men så var det......jag låg där i mörkret och såg framför mig dessa vidrigheter, och alla ljuden som uppstod.....fy fan säger jag bara!


 Menmen, jag lyckades faktiskt somna, och inte hade jag mardrömmar heller!


 Och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot de övriga Paranormal Activity-filmerna!



http://youtu.be/2mnBIKixY_Y

(jag får inte rätt på detta med att bädda in videoklippet, så här är en länk till trailerna för ovan nämnda film istället)