Män i kjol - jo, de finns faktiskt!
Långt innan jag räknat med det, så var denna dagen här!
I lördags var jag och barnen i Hembygdsparken. Jag fick syn på ett riktigt föredöme till pappa, där han gick omkring i kjol! I en "Blåkläder-kilt", bland alla barn och föräldrar som trängdes på lekplatsen. Han hade med andra ord en kjol på sig. Och det såg skitballt ut! Han klädde i det och hans övriga stil matchade givetvis, och det såg bara så naturligt ut!
Jag passade på att visa dottern, som vid ett tillfälle tidigare i år, sagt att pojkar inte kan ha kjol och klänning. Jag har visat henne bilder på män i kjol/klänning på datorn, men nu fick jag ju att gyllene tillfälle att visa henne ett livs levande exemplar!
Hon noterade intresserat, och sen var det bra med det.
Och i går morse var vi på väg till öppna förskolan. Dottern ville ha kjol, sa hon, och jag letade fram kläder till henne. Jag hörde hur hon berättade för sin lillebror att hon skulle ha kjol. Sedan frågade hon om han ville ha kjol, "för pojkar kan ha kjol, det har jag sett!". Och lillebror sa att han ville ha kjol han med!
Så det var bara att plocka fram hennes undanlagda urväxta sommarkläder, och snart hittade jag en jeanskjol som passade honom, och till det fick han ha ett par röda alldeles för stora leggings som matchade hans Bamse-tröja.
Han var ruskigt stolt och glad över dessa kläder!
Innan vi skulle åka sen, så ångrade han sig, så han fick på sig byxor igen. Lite synd kan jag känna, faktiskt. Det hade varit intressant att se folks reaktioner på öppna förskolan. Men det skulle aldrig falla mig in att tvinga honom att ha kjol!
Jag är säker på att det finns bäde vänner och folk jag inte känner som tycker jag är helt kocko i huvudet nu, som låter min son ha kjol på sig.
Men vet ni vad?
Ge mig ETT enda bra skäl till varför han inte skulle få ha det?
Ge mig ETT enda bra skäl till varför jag skulle neka honom en sådan harmlös sak?
Ge mig ETT enda bra skäl till varför jag skulle göra honom ledsen (för det kan jag lova att han hade blivit om jag nekat honom i det läget, han är ganska känslig när det gäller såna saker)?
Jag kan inte se några sådana skäl.
Och det är tillräckligt för mig. Fler anledningar behövs inte för mig.
Och för de som tycker jag är en hemsk förälder som utsätter min son för detta, så säger jag bara en sak: Det kan vara så att det är föräldrar/människor som ni som gör att barn mobbar andra barn. Världen vore en betydligt trevligare plats om alla var lite mer öppna och toleranta för olikheter. Vore det inte underbart om allabarn och vuxna, fick lov att vara som de ville, utan samhällets och omvärldens förväntningar att leva upp till?
Vet inte hur jag kom hit. Googlade väl nånting. Men det var trevlig läsning iaf. =D
Det finns ingen anledning att du inte skulle klä honom i kjol eller rosa kläder. Det gör man ju som man själv vill...? Men att du gör en som big deal av det tycker jag mig bara se att du verkar vara så himla beroende av vad andra tycker... Det mesta här inne handlar ju om detta och så skriver du samtidigt att du skiter i det...? Strange to me.
Jag e jätteglad att du skriver om det. Då känner man sig mindre ensam. Jag bor i ett område där kjol på pojkar är det konstigaste man kan göra typ. Det anses som FEL. Och då är det skönt att läsa om fler som tänker lite mer jämställt som jag. Mer sånna inlägg efterfrågas :-) Och jag tycker inte du gör en big deal av att skriva om det. Det är som om alla dom som tar bild på sin frukost och skriver om det, som om de skulle göra en big deal av det. Som om att Allt blir en big deal bara för att man tänker lite kringt det :-S Och dessutom så stör man sig ju på normer som försöker ta bort en liten del av friheten hos ens eget barn. Så på sätt och vis är det big deal ändå :-) Och man är inte heller himla beroende av vad andra tycker bara för att man skapar disskutioner om saker, stora som små saker. Svara gärna i min blogg! Kram
Hej där!
Vara sig själv, det är svårt men samtidigt väldigt lätt. Vi är alla den vi är, oavsett om vi visar det utåt eller ej, men jag hoppas på en framtid där ingen behöver gömma sig bakom en mask. För det funkar inte att inte vara den man är, det kanske går ett tag men inte i längden. Jag önskar att jag var unik när jag säger att jag fick ändra på mig för att i så stor utsträckning som möjligt undvika mobbing, men jag tror att de flesta har samma problem som jag haft fast i olika utsträckning och i olika situationer. Så stå på dig och tro på dig själv. För det är en själv som vet vem man är, inte någon annan. Man känner sig själv bäst!
Är själv kille som blandar både herr och damkläder i ens garderob såsom kjolar, strumbyxor, långa plagg tex. linnen, tröjor mm.
