Män i kjol - jo, de finns faktiskt!
Långt innan jag räknat med det, så var denna dagen här!
I lördags var jag och barnen i Hembygdsparken. Jag fick syn på ett riktigt föredöme till pappa, där han gick omkring i kjol! I en "Blåkläder-kilt", bland alla barn och föräldrar som trängdes på lekplatsen. Han hade med andra ord en kjol på sig. Och det såg skitballt ut! Han klädde i det och hans övriga stil matchade givetvis, och det såg bara så naturligt ut!
Jag passade på att visa dottern, som vid ett tillfälle tidigare i år, sagt att pojkar inte kan ha kjol och klänning. Jag har visat henne bilder på män i kjol/klänning på datorn, men nu fick jag ju att gyllene tillfälle att visa henne ett livs levande exemplar!
Hon noterade intresserat, och sen var det bra med det.
Och i går morse var vi på väg till öppna förskolan. Dottern ville ha kjol, sa hon, och jag letade fram kläder till henne. Jag hörde hur hon berättade för sin lillebror att hon skulle ha kjol. Sedan frågade hon om han ville ha kjol, "för pojkar kan ha kjol, det har jag sett!". Och lillebror sa att han ville ha kjol han med!
Så det var bara att plocka fram hennes undanlagda urväxta sommarkläder, och snart hittade jag en jeanskjol som passade honom, och till det fick han ha ett par röda alldeles för stora leggings som matchade hans Bamse-tröja.
Han var ruskigt stolt och glad över dessa kläder!
Innan vi skulle åka sen, så ångrade han sig, så han fick på sig byxor igen. Lite synd kan jag känna, faktiskt. Det hade varit intressant att se folks reaktioner på öppna förskolan. Men det skulle aldrig falla mig in att tvinga honom att ha kjol!
Jag är säker på att det finns bäde vänner och folk jag inte känner som tycker jag är helt kocko i huvudet nu, som låter min son ha kjol på sig.
Men vet ni vad?
Ge mig ETT enda bra skäl till varför han inte skulle få ha det?
Ge mig ETT enda bra skäl till varför jag skulle neka honom en sådan harmlös sak?
Ge mig ETT enda bra skäl till varför jag skulle göra honom ledsen (för det kan jag lova att han hade blivit om jag nekat honom i det läget, han är ganska känslig när det gäller såna saker)?
Jag kan inte se några sådana skäl.
Och det är tillräckligt för mig. Fler anledningar behövs inte för mig.
Och för de som tycker jag är en hemsk förälder som utsätter min son för detta, så säger jag bara en sak: Det kan vara så att det är föräldrar/människor som ni som gör att barn mobbar andra barn. Världen vore en betydligt trevligare plats om alla var lite mer öppna och toleranta för olikheter. Vore det inte underbart om allabarn och vuxna, fick lov att vara som de ville, utan samhällets och omvärldens förväntningar att leva upp till?
Lyckan är ett pippi-nattlinne!
Såhär lycklig kan en 2-årig pojke bli av att få sin systers urväxta pippi-nattlinne!
Vem vill neka sitt barn denna glädjen, bara för att det är "ett rosa tjejplagg"?
Inte jag i alla fall!
(nu kompenserar jag lite för all bloggtorka den senaste tiden?!)
Tyllkjol är ju bekvämt att klättra i
Jag förstår att alla inte insett fördelarna och logiken med att klä barn som barn, och inte som pojkar och flickor, det är inte det jag ifrågasätter denna gången.
Det jag stör mig på är att folk klär sina barn i finkläder. Chinos, vit skjorta, kjol eller klänning med massor av vidd, och strumpbyxor, samt finskor. Även flera lager fleece, tjocka mössor, vantar och annat varmt, när det är 20 grader, sol och vindstilla...?
Sen när blev det bekvämt att leka i kläder man inte kan röra sig i eller inte får smutsa ner sig i? När blev det praktiskt att tampas med flera lager tyllkjol när man klättrar upp för stegen till rutschkanan? När blev det lämpligt med vita kläder när man sitter i sandlådan? Och vem tycker egentligen det är skönt att springa i sand med små ballerinaskor?
Jag fattar inte?
Ser inte föräldrarna hur bökigt det är för barnen? Märker de inte att barnen blir hämmade?
Varför åka till en stor lekplats om man inte har för avsikt att låta barnen härja helt fritt ett tag? Bara leka och få vara barn?
Jag klär mina barn i praktiska men framförallt bekväma kläder. Alltid. Men jag tänker extra mycket på hur bekväma kläder de har, när vi ska till hembygdsparken, eller andra lekställen. Det blir mjuka rymliga kläder, kläder som tål smuts och slitage, gärna shorts på sommaren, men då försöker jag välja längre shorts som går ner över knäna, som skyddar lite mot eventuella skrapsår.
Lekande fria barn
Hur klär ni era barn vid lek utomhus?
Tillbaka på stenåldern
Mycket sevärt om genus i USA!
Eller frånvaron om genustänket, snarare....skrämmande hur folk ser på barnoch uppfostran!
Men programledaren verkar ha fattat galoppen åtminstone. Bra där! Göra stenåldersmänniskorna till åtlöje i tv! :-)
Blå klänning
Det blev i alla fall en blårandig tunika som min dotter ska ha som klänning. Hon älskar ju klänningar, och har inte särskilt många nu. Och ska man tvunget ha klänning, vilket är rätt skönt och bekvämt tillsammans med leggings om våren och sommaren, så kan man ju välja de allra minst flickiga och icke figursydda prinsessklänningarna.
Denna kommer från Lindex och kostar 80 kr.
Sen hittade jag ett par lite roligare leggings på HM, färgglada och lekvänliga. Under femtiolappen kostade de nog.
Sen fyndade jag varsin pyjamas till barnen, för 50 kr stycket! Vill den ena ha en sak, ska ju den andra alltid oxå ha likadant, så det fick bli varsin Hello Kitty-pyjamas. Samma storlek till båda, 98/104! Nellies passade, men är egentligen en dubbelstorlek för liten. Hon kommer inte kunna ha den i höst. Robins var lite stor men inte så det stör.
Lite kass bild kanske, men de är skitsöta i dem.=)
Robin fick även ett par nya skor, men vid första provningen hemma var han skitarg. Men det kan ha berott på att hans fötter fortfarande är helknasiga, även om de blivit bättre sen han var mindre. Jag gör ett nytt försök imorgon, och vill han fortfarande inte ha dem på sig så får jag lämna tillbaka dem.
Några i min omgivning ifrågasatte i höstas/vintras (när jag började tänka på kläder ur genusperspektiv) varför jag inte tillät rosa till Nellie. Men nu efter att ha rensat bort det sockersöta och prinsessiga/figurnära och alla miljoner plagg som var rosa, och balanserat upp det med en garderob i regnbågens alla färger istället, så ser jag absolut inget fel med att ha några plagg rosa, vilket oxå var det svar jag gav på den frågan i vintras.
Det gäller båda barnen. Kanske gillar jag extra mycket att klä Robin lite mer i rosa, eftersom jag med det "make a statement", så att säga, och jag har fått en del positiv respons på detta, bl a från nån förälder på dagis som sa att deras 4-åriga kille ville ha rosa, men fick inte för sin pappa (!!!) men nu såg mamman ju att Robin brukar ha rosa på sig, och det verkade öppna nån liten dörr på glänt iaf.
Och sen klär Robin himla bra i rosa oxå tycker jag. =) Han är skitsöt i det. =)
Artikeln
Det var jag som mailade HD för att be dem uppmärksamma saken, och jag hänvisade till Nina Ruthström som ju startade det hela. Men jag fick vara med på en liten hörna i alla fall! =)
Ibland känns det som att man kämpar motströms, och som om det man gör bara är en piss i Mississippi. Jag har ingen aning om hur många som är engagerade i denna bojkotten, och vet helt ärligt inte om det verkligen kommer göra nån märkbar skillnad i klädkedjornas klirr i kassan nu på lördag.
Men kanske var detta bara första bojkotten? Kanske krävs det flers sådana, eller liknande aktioner, för att tillräckligt många ska få upp ögonen för problemet, och framförallt för att ledningen i dessa företag ska inse vilket tryck det faktiskt är?
Denna enda lördag vi ska låta bli att handla gör kanske inte så mycket. Eller så gör den, tillsammans med det som skrivits i media lite runtom i landet, tillräckligt mycket för att ge ledningarna en rejäl funderare.
Jag gör vad jag kan göra för att påverka, i stort eller smått.
Vad gör du?
Bojkotten blir uppmärksammad!
Jag hoppas på att budskapet går ut till fler och att då fler som tycker som vi, kan vara med och påverka!
För det är helt galet att man ska köpa olika kläder till barnen beroende på vad de har mellan benen! I övrigt ser de nämligen likadana ut! Och om vi bara tillåter dem, så beter sig pojkar och flickor likadant, de leker likadant och behöver röra sig likadant. De har även rätt att bli bemötta likadant av icke genustänkande människor!
Klädbutikerna menar att vi som konsumenter efterfrågar pojk- och flickkläder. Men det är inte sant.
Många handlar könsstereotypa kläder av gammal vana bara. Utan att tänka sig för.
Andra söker unisexkläder men får nöja sig med det lilla utbud som finns och komplettera med kläder från de olika avdelningarna, men då vet ju inte butiken vem som bär plagget från pojkavdelningen? Är det verkligen alltid pojken? Inte i detta hemmet...
Och sen har man faktiskt för få typer av kläder att välja mellan! Hade det funnits fler, så hade man haft möjlighet att utöka barngarderoben på ett annat sätt. Både som engagerad i genustänket, och som oengagerad. Vem gillar inte glada färger, liksom?
Och vilket barn skulle inte vilja ha bekväma kläder som man både kan klättra obehindrat i och som tål asfaltkontakt och lek i buskar?
Varför vi vuxna inte går omkring i grönrandiga sparkdräkter
Dels sänder det antagligen ganska tokiga signaler att gå omkring i mjukisbyxor i regnbågens alla färger varje dag, och lössittande tröjor.
Dels är det skillnad på vuxna kroppar, vilket det inte är på små barns kroppar. Därför behövs det alltså inte göra nån skillnad på barnkläder.
Dels så har vi inte samma behov av att klättra och leka som barn har, vi behöver alltså inte samma rörelsevidd och bekvämlighet i våra kläder.
Och dels så är vi vuxna, och kan förhoppningsvis välja att sända ut de signaler vi vill som påverkar hur folk vi möter bemöter oss. Något som barnen inte kan, och därför hjälper vi dem på traven, genomn att köpa deras kläder, och då välja kläder vi vet kommer få folk som ser och träffar dem att bemöta dem på ett vettigt sätt.
Någon menar på att barn vill göra som vi vuxna gör, och om vi klär oss i hårda jeans och tajta tröjor så kommer de också vilja göra det. Ja, barn vill väl prova att köra bil också, och smaka på ölen vi dricker, eller sminka sig, eller skära med vassa knivar i köket. Men det får de inte, för det är inte lämpligt för barn.
När de blir äldre får vi ta diskussionen då. Men än så länge är det vi vuxna som bestämmer över barnen för deras eget bästa, och däri ingår valet av kläder och leksaker till stor del.
Pippi på en kille???
Min status: "Sonen vill så hemskt gärna ha ett par byxor med Pippi på, som sin storasyster...men var hittar jag såna? De som finns på Åhléns i stan här är alldeles för stora.... :-("
Person 1: "Men snälla pippi på en kille? unisex i all ära. Men nu är det dax att introducera kille för pirater! Det är killar hela dagen =)"
Jag: "Jag hoppas innerligt att du skämtar!!!!"
Person 2 (ironiskt): "skämt?? han kan ju bli bög om du inte börjar dra ner på allt rosa!"
Jag: "Ja och sen får han skylla sig själv, alternativt skylla på mig när han blir knivhuggen i skolan pga allt rosa och Pippikläderna. Det är klart... Ser man det SÅ, så ska jag nog börja neka honom alls TJEJIGT och istället börja fostra honom till en RIKTIG MAN omedelbart. Fuck att alla barn är BARN och inte KÖN och att ge BARN ALLA MÖJLIGHETER...."
Person 3: "Min son vill också gärna ha Pippikläder. Det går inte så bra att hitta såna. Jag hittade vanliga strumpbyxor i svart/vitrandigt med pippi på. Det har funkat jättebra i vinter när det har varit kallt. Och han älskar dom! Annars finns det typ bara t-shirts med Pippi på. Alternativt tunikor, kjolar, klänningar eller tajts. Jättefina iofs, men det funkar inte riktigt på en kille. :("
Jag är faktiskt chockad! Jag har bara läst om idiotsvar som detta första svar på min status, jag trodde nog aldrig att jag själv skulle stöta på den här typen av kommentarer!
Två saker slog mig när jag läste första kommentaren: Hur otroligt självklart det har blivit för mig att ge mina barn alla möjligheter utanför könsrollerna. Det är över huvudtaget inget konstigt alls att klä min pojke i nåt så barnsligt och roligt och i mina ögon helt könsneutralt som Pippi Långstrump, och alldeles särskilt inte om han nu uttryckligen ber om en sådan sak! Varför i HELA fridens namn skulle jag neka honom ett par Pippibyxor???
Och hur inskränkta folk faktiskt kan vara år 2011! Totalt okunniga och begränsande, och jag tycker synd om barnen som kommer växa upp i en påtvingad könsroll! Barn som kommer få bli nekade saker pga att det inte passar in i den jävla mallen som folk tycker är så bra!
Det är liksom inte bara det vanliga "nä, genus är inget för mig" eller "jag låter mina barn leka med vad de vill, men tänker inte köpa rosa kläder till pojken i alla fall!". Nej, detta är så fullt av okunskap så det blir pinsamt! Det är som ett typexempel ur handboken "Hur jag bäst begränsar mitt barn och bara ger det en möjlighet i livet".
Jag hoppas ju innerligt fortfarande att denna kommentar om pirater och pippi på en kille var ett skämt. Men oavsett vilket så får den representera den del av befolkningen som faktiskt tänker sådär och skulle kunna ha sagt sådär på allvar.
Jag blir fan helt bedrövad! Det är så jävla sorgligt!
När ska folk börja förstå???
Tröjor i alla färger!
Dotterns tröjor
Sonens tröjor
Någon frågade mig vad som är "genuskläder" för mig, och refererade till en beskrivning av sina barns kläder.
Mitt svar var att ja, jag tycker nog att en enkel tunika med bilar eller flygplan på är genus.
Jag menade sen på att i mina barns garderober finns det mest kläder med glada färger. Inte så mycket svart eller vitt, inte så mycket mörka dystra färger. De gånger sådana plagg används, kombineras de med extra mycket färg på övriga plagg.
Som ni ser på bilderna ovan, så är det väldigt blandat i färgskalan, det finns nog nåt i alla färger i bådas byrålådor!
Såhär såg det knappast ut för bara 4-5 månader sedan! Då gick allt i de könsnormativa färgskalorna, allt var rosa och vitt i dotterns garderob, och sonens kläder var i alla blå nyanser blandat med mörka färger.
Personligen blir jag så mycket gladare när jag tittar i garderoberna nu än förut!
Håller ni inte med?
Bojkotta!
Jag uppmanar alla att göra som jag: bojkotta vissa klädkedjor den 26:e februari! Gudrun Schyman hjälper till!
http://ninaruthstrom.se/bojkott-av-kladaffarer-som-saljer-konsspecifikt-till-barn-262/
Inte klokt
Säg mig vad det är för fel på denna bilden? Jag ser då verkligen inget tokigt här inte.
Jävla trams.
Särskilt till dig som inte tror det spelar nån roll
Jag tänker nu publicera en artikel från svtdebatt.se som jag tycker alla borde läsa.
Särskilt de som inte tycker att kläder är viktigt i frågan om genus.
Och särskilt de som inte har några planer på att ändra tänk vad gäller barnkläder.
Tajta kläder får flickor i förskoleåldern att vilja banta
BARNKLÄDER Flickors kroppar sexualiseras tidigt och görs tillgängliga för bedömning i trånga kläder, medan pojkar i sina större kläder får ha sina kroppar i fred. Små flickor har bh-liknande toppar i flera år innan de får bröst, på grund av att badbyxa och topp säljs tillsammans. Det är ingen slump att vissa flickor redan i förskoleåldern säger att de vill banta, skriver tre av Sveriges ledande experter inom barn och genus.
Den senaste veckan har en debatt dragit i gång på Internet efter att en bloggare skrivit om ett besök i klädbutiken Lindex med sin son. När bloggaren jämförde plagg i samma storlek från pojkavdelningen och flickavdelningen upptäckte hon att kläderna som var tänkta till flickor var mindre. Pojkkläder hade längre ärmar, vidare ärmöppningar och större bröstvidd. När bloggaren frågade personalen varför kläderna skiljde sig trots att de var i samma storlek fick hon svaret: ”Det är större rörelsevidd i pojkkläderna. De busar ju runt på ett annat sätt.” Föreställningen om att flickor och pojkar ska bete sig olika och därför ha olika kläder är djupt rotad och återspeglas i barnklädesutbudet hos de flesta stora aktörer som säljer barnkläder.
Under arbetet med boken Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2 tog vi kontakt med Lindex, Polarn O. Pyret, KappAhl och H&M och frågade bland annat om vad de ansåg om att klädkollektioner avsedda för flickor (till exempel jeans) oftast är mindre än klädkollektioner (också jeans) avsedda för pojkar. Lindex menade att det berodde på att modet såg annorlunda ut för flickor än för pojkar och att de gav kunderna det de ville ha. KappAhl svarade på liknande sätt. Klädföretaget Polarn O. Pyret tänkte annorlunda. De utgick från att barn är lika och att det därför inte finns anledning att göra någon skillnad annat än om passformen och tyget kräver det, exempelvis är kläder sydda av ett tyg med mindre elasticitet ofta större än kläder sydda av tyger med mer elasticitet. H&M valde att inte svara.
Låt oss klargöra att mode inte är något isolerat eller självklart. Det växlar över tid och är intimt sammanknippat med övriga samhällsstrukturer. Så länge det finns förväntningar på olika beteenden och egenskaper hos flickor och pojkar avspeglas dessa i modetrender för barn. Om flickor förväntas vara små, söta och nätta, då är kläderna små, söta och nätta. Om pojkar förväntas vara hoppiga och busiga, då görs kläderna rejäla och praktiska. I vår bok Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 skriver vi om ett femtiotal genusfällor där barnkläders storlek och passform ingår. Storleksfällan består framför allt i att klädernas utformning påverkar barnets möjligheter att röra sig och leka och därmed träna upp viktiga förmågor som grovmotorik, balans och kroppskännedom. Vilken vuxen som helst förstår att man inte kan klättra i träd lika bra när man har på sig tajta, snäva jeans, som när man har lite rymligare byxor.
Trånga kläder gör också att barnen inte får ha sina kroppar i fred. Flickors kroppar sexualiseras tidigt och görs tillgängliga för bedömning, medan pojkar i sina större kläder får ha sina kroppar i fred. Små flickor har bh-liknande toppar i flera år innan de får bröst, på grund av att badbyxa och topp säljs tillsammans. Och med jämna mellanrum försöker företag sälja minimala bikini för spädbarn. Flickor görs alltså tidigt medvetna om sin kropp och sitt utseende genom kläderna. Att kläder riktade till flickor dessutom lockar vuxna till kommentarer om att de är fina, söta och vackra, skapar barn som tror att deras värde består i hur de ser ut snarare än vilka de är. Det är ingen slump att vissa flickor redan i förskoleåldern säger att de vill banta. Det är ett resultat av vår tid och det vi gör – eller snarare inte gör. Barns identitet blir till i speglingen från omvärlden.
Färgerna har också betydelse för barns frihet. En skir vit eller ljus klänning gör att barnet ofta får höra att det ska akta sig för att få fläckar. Konsekvensen blir att barnet blir mer passivt jämfört med ett barn som har mörka kläder i rejält tyg som är tänkta att busa i. Sen tittar vi på barnen och förundras över flickors och pojkars olika sätt att leka. Och pojkarna får inte tillgång till regnbågens alla härliga färger, eftersom den varma delen av färgskalan ses som ”flickfärger”. De populära tröjtrycken är också tydligt könade: ”pojkkläder” har farliga saker som eld, raketer och snabba bilar medan ”flickkläder” har hjärtan, fjärilar och små söta djur. De med eld och raketer får ofta höra ”oh, vad tuff den är!” och de med söta kaniner ”oh, så söt och fin den är”. Konsekvensen blir att vuxna bemöter barnen ensidigt och indirekt kommunicerar en förväntan om att flickor ska vara söta och pojkar tuffa.
Det positiva är att Lindex har en unisexkollektion som de lanserar emellanåt, KappAhl likaså, och att båda kedjorna har goda erfarenheter av dem. Förhoppningsvis gör kundernas efterfrågan på kläder som inte gör skillnad på flickor och pojkar att alla kollektioner så småningom blir uni och att det finns barnkläder i alla passformer, tyger och färger till alla barn. Genom medvetna köp kan föräldrar och andra vuxna förändra utbudet eftersom bolagen nogsamt följer vad som säljer och inte. Samtidigt talas det i dag mycket om företags sociala ansvar. I det ingår i dag att undvika gifter och barnarbete, men vi tycker att det även måste inkludera ett aktivt ansvar för att skapa ett samhälle som ger barn lika möjligheter. För stora företag är stora maktfaktorer, med reell möjlighet att påverka såväl produkter som normer, det går inte att blunda för. Det positiva är att det i samhället överlag sker allt fler satsningar på att öka medvetenheten om genusfällor och ojämställdhetens konsekvenser, något som förhoppningsvis kommer att sprida sig. Jämställdhet är ett komplext kunskapsområde och det är lätt att hamna i genusfällor då ojämställdheten är en del av både identitet och tradition. Men vi är övertygade om att det går att förändra i takt med en ökad kunskap och medvetenhet. Förändringstakten skulle dock öka avsevärt om fler valde att bidra. Säg det företag som inte vill ge alla barn möjlighet att röra sig fritt, träna på viktiga förmågor och bygga en stark självkänsla oavsett de har snippa eller snopp. Det vore som att säga att vissa barn ska lära sig matte och andra hemkunskap. Där har vi redan varit. Och dit vill väl inte någon tillbaka? Det är dags att ta nästa steg.
Marie Tomicic, forskare och grundare av OLIKA förlag, författare till boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2
Kristina Henkel, jämställdhetskonsult i förskola och skola, författare till boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2
Karin Salmson, journalist, författare och grundare av OLIKA förlag
Och som Ketchupmamman skrev i ett inlägg om detta med att klädföretagen gärna skyller på konsumenternas efterfrågan, när de blir tillfrågade om varför de inte har fler unisexkläder:
"Men det står ju inte på kvittot att den grå ”pojktröjan” var till Ellinor, och att de metallicrosa basketkängorna märkta ”acc flick” var till Samuel. Så hur kan klädesföretagen känna sig så säkra på att jag stödjer könsindelningen av barnkläder?"
Så jävla självklart! Varför har jag själv inte tänkt på det förut? Och svarat så när jag fått de där idiotiska svaren om kundernas efterfrågan?
Så himla onödig skillnad!
Jag handlar gärna billiga kläder. Barnen smutsar ner dem och sliter ut dem om de inte bara växer ur dem först och sen får man köpa nytt, vilket passar mig. Jag gillar variation! Och man behöver inte vara så vansinnigt rädd om kläderna heller.
Hur som helst. Barnen har flera plagg från MyWear, ICA Maxis märke, som för övrigt har fått in en massa underbara babykläder nu, i färger som jag bara ÄÄÄLSKAR. Grönt i mängder, blandat med vitt, rosa och blått. Grönt, vitt och rosa är en kombination jag är extremt förtjust i för tillfället! Vårt vardagsrum går i de färgerna!
Hur som helst, igen, jag har reagerat över deras könsindelning. Den är lika värdelös som i alla andra butiker, alltså.
Men en specifik tröja gör mig väldigt irriterad. Den är ett sånt lysande exempel på att killar ska vara tuffa och tjejer söta:
Denna "killtröja" har en tuff t-shirtärm och trycket
"It´s a cool t-shirt" på magen.
Och denna "tjejtröja" har vanliga ärmar, är något smalare i
passformen och har trycket "Gorgeous" på magen.
Jag bara undrar: Varför? Är det inte sjukt onödigt? Vad är poängen? Varför häger den tuffa tröjan på killavdelningen och den söta tröjan på tjejavdelningen?
Varför kunde inte t exempel den ena tröjan få hänga på båda avdelningarn? Eller i en obefintlig men ack så önskvärd unisexavdelning i mitten?
Mina barn fick iaf varsin av den, i mitt tycke, snyggare och då "tuffare" varianten.
Jag är helt kär i den limegröna färgen!
Skitcool tjej
Och SOM hon längtat efter att få simma idag!
Men det var inte självla simskolan som var det som lockade mest, även om det såklart var himla spännande det med.
Nej, det var de nya badbyxorna som var det bästa!
Hon var skitcool i dem. :-)
Jag ska erkänna att jag missade henne ibland när jag letade efter henne i bassängen. Jag är inte van vid att hon inte har baddräkt.
Badbyxor till tjejen mm
Kappahl har ju sin miniavdelning med färgglada unisexkläder, och där köpte jag idag tre tröjor och betalade för två, och så ett par mjuka sköna jeans till tjejen, likadana som lillebror har. Kaxs heter märket om ni missat det! =)
Tjejen fick även en svartvitrandig pyjamas med mumintrollen på, från Lindex.
Dottern har ju en stark fascination för hajar och hon har precis börjat
simskola. Baddräkt känns meningslöst och onödigt, och finns bara i
rosa, volanger, glitter eller lila. Typ. Ett par badbyxor är mer praktiska
och känns vettigare ur alla synpunkter. Dagens bästa köp tror jag bestämt!
Sonen har växt ur de gamla och även han gillar hajar...av nån märklig
anledning..haha...
Vi har nyligen sorterat ut en massa för små pyjamaser och de hon har
kvar ser ut som gulligullspyor, bara nåt så enkelt som svart och vitt
med Mumintrollen på sticker ut på ett positivt sätt där. Hon älskar den
redan och har på sig den fast klockan bara är halv fyra! =)
Tröjorna är basic och den ena är röd med blå detaljer, den andra är
blå med gröna detaljer.
Jeansen är mjuka och bekväma och ett bra alternativ till mjukisbyxor.
Sonens nya turkos/rosa tröja. Han kommer bli jättefin i den! Jag
älskar dessa färger, det ser ut som godis man vill äta upp! :-)
Min fina familj på makens jobb! Notera särskilt sonens saliga härliga
blandning på färger! Dottern blev lite grå idag. =)
Mössorna köpte jag igår på ICA Maxi, två-pack för 99 kr.
Skriv på!
Jag uppmanar alla att skriva på den här listan mot klädbutikernas grova könsindelning på barnavdelningen.
De måste förstå snart att kunderna vill ha nåt annat än deras bedrövliga skitkläder med paljetter och spindelmannen!
Storleken har betydelse!
Häromdagen läste jag detta på min facebook-startsida. Barnklädesbutiken Ecoloco hade noterat nåt anmärkningsvärt.
På fullaste allvar görs alltså pojkkläder i exempelvis storlek 116 större än flickkläder i storlek 116!
Barnklädesstorlekar är i centilong och betyder att lika lång som barnet är, samma storlek har barnet. 116 cm lång - storlek 116. Enkelt.
Eller inte.
För tydligen ska pojkkläder vara rymligare och större. Mer plats att leka och busa i, alltså. Flickor ska inte leka som pojkar, de ska inte klättra och härja. För det tillåter inte de snäva fjärilsprydda paljettglittriga jeansen som flickorna har. Eller minikjolen och den tunna, skira vackra koftan. Flickorna ska tydligen sitta stilla och vara väna, söta och snälla.
Nä, detta är verkligen helt uppåt väggarna! Jag blir sjukt irriterad!!!
Men jag har ju fått svar på varför min 2-åriga son, som har storlek 92 i det mesta, kan använda sin 4-åriga storasysters alldeles nyss urväxta tröjor och pyjamaser i storlek 98/104. Det är inte för att kläderna mystiskt och plötsligt har krympt eller för att sonen plötsligt växt mycket på kort tid. Det är för att hennes kläder är mindre än hans, helt enkelt.
Jag blir irriterad när folk inte förstår vikten av genustänk.
Ja, jag må vara tjatig och tråkig att lyssna på, och som någon uttryckt det, jag blir ganska påstridig när det är ett ämne jag brinner för.
Ja, när det handlar om såna här viktiga saker som folk inte har vett nog att förstå, så blir jag sån. Det tänker jag verkligen inte be om ursäkt för.
Skyll er själva som inte fattar istället!
Särskilt när folk påstår att kläder och leksaker inte har nåt med genus att göra, att det inte är viktigt, så blir jag irriterad. För mig är det skitviktigt. Och väldigt logiskt och självklart!
Det är genom barnens klädsel jag har en chans att påverka hur icke genustänkande människor ska bemöta mina barn! Klart som fan det är viktigt!
Men låt säga att man nu skiter i att ge barnen alla möjligheter istället för att placera in dem i könsroller från födseln. Låt säga att man tycker det är oviktigt att klä sina barn i färgglada unisexkläder för att man inte "tror" på klädernas roll i sammanhanget. Man skiter i allt vad genus heter, helt enkelt.
Borde man inte ändå tycka det är viktigt att barnen får lov att leka och röra sig ordentligt?
Utan att de ska ha kläder som skaver, är icke strechiga, som hindrar dem att sträcka ut armar och ben åt alla håll i klätterställningar, är tajta och trånga och bara väldigt obekväma och opraktiska?
Borde man inte tycka att barnen borde få ha kläder som tål lek, tål smuts, tål asfaltskrubb, och som får lov att bli lite smutsiga och...välanvända?
Som pojkförälder är detta förmodligen inget problem, eftersom pojkar enligt de största barnklädestillverkarna får lov att leka, busa, springa, ramla och trilla in i buskar. Deras kläder tål barnliv.
Men som flickförälder borde man fan bry sig!
Jag SKÄMS över att ha klätt min dotter i dessa obekväma, ömtåliga och opraktiska kläder i 3½ år! Tack och LOV att jag bättre sent än aldrig insåg idiotin i detta!
Flickor får alltså inte, enligt alla de största barnklädestillverkarna, röra sig obehindrat och fritt och leka likadant som pojkar. Utan att de i såna fall måste använda Batman-, Spindelmannen-, Cars-tröjor och camouflage-byxor.
Så. Jävla. Fel.
Grejen med genus - sakligt, enkelt och tydligt
Jag hoppas ni orkar läsa allting, för har ni inte fattat grejen med genus innan, så är chansen stor att ni gör det nu.
Om ni är öppna och nyfikna.
Det verkar finnas en märklig missuppfattning om att genus handlar om tvärtom. Förbud. Tvång.
Jag har i diskussioner de senaste åren blivit anklagad för det ena och det andra; jag kommer göra mina barn könsförvirrade (herregud hur förvirrade var man inte på stenåldern då?), min barn kommer bli mobbade (nej, 1. mobbing handlar om hierarki inte kläder och 2. Barn är mer accepterande än vuxna) Jag tvingar henne, jag begränsar henne (hahaha hur var det nu med mångfalden?) osv.
Folk blir upprörda på riktigt när genus kommer på tal och det finns en nästintill rabiat rädsla för oss genusmuppar som vi så fint kallas. (ja och fula feminister)
"Varför måste man bevisa nåt genom sina barn?" undrar en del och jag undrar detsamma - varför måste man bevisa, genom kläderna, att det är ett visst kön på ungen? Varför inte bara låta barn få vara just barn?
Nej, genus handlar inte om förbud. Det handlar inte om att ta ifrån ungarna nåt, utan snarare om att tillföra. Ge barnen tillgång till ALLA färger och alla plagg. Inte skapa enformighet, utan mångfald. Inte förbjuda flickor att ha klänning eller rosa, men inte heller förbjuda pojkar att ha det.
Nej, genus handlar inte om att göra människor till en könslös grå massa. (För den könskodade blå/rosa massan vi har nu är ju att föredra)
Nej, genus handlar inte om att alla ska se lika ut (som folk generellt gör nu dock) eller ha samma kläder samma färger samma kön. Könet är konstant, oavsett kläder och färg. Min fitta gror inte igen bara för att jag väljer bort klänning.
Är folk verkligen så dumma att de tror att vi skapar könslösa människor genom att INTE klä dem efter könet? Är folk verkligen så dumma att de tror att det är det genus handlar om?
Om ALLA människor fick tillgång till ALLA plagg och ALLA roller så skulle mångfalden och indiviualismen öka, inte minska.
Det könsstereotypa begränsar och likformar. Ger barnen tillgång till två roller och berövar dem från hundratals roller och möjligheter. Hur kan man INTE tycka att det är vansinnigt?
De stereotypa könsivrarna hävdar att vi experimenterar med våra barn. De hävdar att vi gör våra barn till något de inte är. Jag hävdar tvärtom; det är den rådande normen som är experimentet, hjärntvätten. Det är könsrollerna som tvingar barnen att bli något de inte är, skapar förvirring, utanförskap. Sätter etiketter på våra barn och pressar in dem i en roll de inte alltid känner sig hemma i.
Ibland undrar jag hur folk tänker. Om de tänker.
Nej, genus handlar inte om tvång. Vi kommer inte tvinga våra söner att ha hellokitty, klänningar, glitter eller vad det nu må vara. Vi kommer heller inte tvinga dem att avstå från klänning glitter och rosa med hänvisning till deras kön. "Det är för flickor" Vi kommer inte tvinga dem att vara på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt bara för att de har snopp eller snippa.
Genus uppmuntrar det fria valet. Genus uppmuntrar individualitet. Genus är tillåtande.
Nej, genus handlar inte om att byta roller; göra pojkar till flickor och flickor till pojkar. Genus handlar om att utvidga rollerna. Upplösa könskodade egenskaper. Tillåta och öppna möjligheterna för båda könen.
Pojkar kan vara mjuka och känsliga - de är inte fjolliga eller feminina, flickor som klättrar i träd och är fysiska ska inte kallas pojkflickor. (som om de inte är riktiga flickor) De är flickor. Punkt.
Genus handlar i högsta grad om kläder. Hur kan man inte se det? Genus handlar i grund och botten om hur vi bemöter varandra. Hur barn bemöts. Hur barn uppfattas. Manligt och kvinnligt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.
Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.
Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.
En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.
Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?
Ninjas gamla klädlåda (som Tamlin ärver)
"Kommer du låta Ninja ha klänning eller rosa på sig om hon vill det?" frågar de nyfikna och öppensinniga. De mer trångsynta utgår genast från att jag släpar Ninja vrålandes och gråtandes från HM's tjejavdelning och förvägrar henne en tröja med glitter på. (ok, nu har jag släpat ungen skrikande från HM, men av andra skäl)
Så är det givetvis inte.
Det är jag som handlar Ninjas kläder. Hon är två bast och skulle hon få bestämma så skulle det bli allt annat än praktiskt. (typ vuxentrosor och gummistövlar) Jag har medvetet valt bort klänning därför att det bidrar till att min flicka blir bemött utifrån sitt utseende och kön.
När jag köper kläder till Ninja så är det nämligen med omsorg och eftertanke. Allt sockersött går bort. Allt som är för könsstereotypiskt avstår jag ifrån. Inga klänningar, ingen spets, inget rysh-pysh. Inget som signalerar "Jag är en söt flicka,, behandla mig därefter".
Jag vill att Ninja ska uppmärksammas för den hon är, få VARA den hon är framförallt och inte pressas in i ett fack med förutbestämda egenskaper.
När det gäller Tamlin (min son) så avstår jag från sådant som får omgivningen att uppfatta honom som cool, tuff, stökig och pojkig. (och därmed uppmuntrar dessa egenskaper)
Om Ninja, när hon blir äldre, vill ha specifika kläder; klänning, overall, snickarbyxor eller vad det nu må vara så kommer jag givetvis ta hänsyn till henne.
När det gäller rosa så har Ninja redan ett par plagg med rosa på, men jag blir ändå ofta anklagad för att jag inte låter henne ha rosa alls. Jag tror folk ser genom sina könsglasögon och eftersom att Ninja inte kläs i helrosa så upplevs det som att hon inte har rosa alls. eller nåt.
Jag tror dock INTE på att låta barn bestämma exakt vad de ska ha på sig och exakt när det passar sig. Jag tror på att kompromissa och på att uppmuntra deras kreativitet och ansvarsförmåga -- men inom rimliga gränser. Jag tror det är helt möjligt utan att begå våld på deras personliga smak.
Så nej, jag kommer inte köpa en megaflickig klänning som kommer bidra till en massa komplimanger. Jag kommer köpa en klänning från villervalla eller liknande. Det ska vara lekvänligt och praktiskt.
Jag har ett ansvar som förälder att se till att mina barn blir bemötta på rätt sätt. Detta innebär att jag även kommer styra deras klädval tills de blir tillräckligt gamla för att kunna ta ansvar själv.
Jag avslutar med ett boktips och uppmaning.
"Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två"
Jag uppmanar ALLA föräldrar att omedelbums beställa boken. Jag smickrar gärna mig själv med att jag är lite av en genusexpert, men till och med jag (som faktiskt är jävligt påläst) har fått tvåhundrafyrtioelva aha-upplevelser sen jag började läsa.
Boken ger konkreta tips på hur man kan bredda rollerna och hur man kan motverka stereotypa mallar. Ett fantastiskt bra verktyg att ta till.
Boken tar upp olika förväntningar vi har på flickor och pojkar och hur vi ofta har förutfattade meningar som i sin tur påverkar och formar våra barn.
Jag skriver under på i princip allt i texten ovan.
Skillnaden på mig och Lady Dahmer är dock att min dotter redan levt tjejigt rosa prinsessliv i nästan 4 år innan jag styrde upp allting. Det tar ett tag att rätta till saker och ting.
När hon vill ha klänning försöker jag uppmuntra till varma, sköna, mjuka byxor istället (annars blir det klänning och kjol 7 dagar i veckan), och går det så går det, annars får hon ha kjol eller klänning. Men det blir i så fall kjolar och klänningar som inte är supertjejiga. Inget opraktiskt rosa lull-lull alltså. (sånt får mig att må illa nuförtiden, tycker det är sjukt fult).
Jag tror att eftersom barnen bemöts olika beroende på vad de har på sig, så är det extra viktigt att tänka på hur jag klär dem, eftersom det är det enda sättet jag kan påverka hur okunniga människor bemöter mina barn.
Något som oxå är viktigt för mig nu vad gäller val av barnkläder, är att det är väldigt skönt och bekvämt att ha på sig. Mjuka sköna kläder som inte hindrar barnen från att leka så som de vill. Det har kanske inte så mycket med genus i sig att göra kanske, de ska bara få vara barn så mycket det går, och det utan att fel kläder hindrar dem i leken.
Jag känner mig otroligt dum som inte tänkt på det tidigare. Jag var en idiot som trodde att det var lika skönt att klättra omkring i smala stuprörsjeans som i lösa lediga mjuksbyxor. Men jag tänkte inte ens på saken. Stackars barn...
Men nu vet jag bättre och jag är säker på att barnen kommer få ett bättre liv, en bättre framtid, än vad de skulle fått om jag envisades med att vara kvar i stereotypträsket.
Och det är bättre att komma på bättre tankar sent än att aldrig göra det.
I vårt hem råder vapenförbud
Ja, det låter kanske konstigt, för inte tusan har vi någonsin haft riktiga vapen här hemma!
Nej, jag menar att det är noll tolerans vad gäller alla sorters leksaksvapen och allt som handlar om krig och slagsmål och våld.
Barn som är så små som våra, och ganska långt upp i åldrarna, behöver inte på något plan kriga, skjuta eller fäktas. De behöver inte vattenpistoler, piratsvärd eller filmer med någon form av våldsscener i. De behöver inte se nyheter där bilder från krigszoner visas. De behöver inte lära sig hur man slåss med vapen, och de behöver inte förstå hur ett skjutvapen används.
De är barn. De är små barn. De ska inte lära sig att våld i någon form är ok. I sinom tid lär de sig att världen är full av våld och krig ändå, varför pracka på dem skiten alldeles för tidigt? Det gör dem inget gott alls.
Jag känner att jag har svårt att formulera mig idag. Men vill ha så mycket sagt.
Och därför får Anna Kaagaard Kristensen göra det åt mig. Jag håller med om vartenda ord hon skriver.
Läs det, och säg sen att barn behöver någon form våld och vapen.
Om du kan.
