Julen är här.

Vi fick en vit jul i år, vilket är helt fantastiskt, åtminstone när man bor i Skåne där standard annars är plusgrader, slask och regn.

Det talas om julstress till höger och vänster. Jag har aldrig varit stressad under julen. Jag vet inte varför folk stressar. Jobbar man väldigt mycket och har fullt upp året om så får man kanske planera lite bättre? Det är knappast en överraskning att det blir jul i december!

 Men det är klart bekvämt att skylla allt som händer på stressen och att ursäkta folks dåliga beteenden med att "äh, det är ju jul snart". Skönt att för en gångs skull inte behöva engagera sig i något.


 Det är alldeles fasansfullt att det runtomkring i landet finns små och stora barn som far hemskt illa under julen. Jag tänker mycket på de som har föräldrar som festar till det rejält på självaste julafton. Möjligen har dessa så kallade föräldrar problem med alkohlen året runt, men jag kan tänka mig att det är extra känsligt för barnen just kring jul. Och det är alldeles beklämmande att veta att dessa stackars barn har det på det viset.

 Och de föräldrar som inte har problem med alkoholen, men ändå väljer att "ha kul" och hinka i sig julsnapsar och julöl för glatta livet framför ögonen på sina barn, borde skämmas. Det är horribelt att man sätter sig själv före sina barn på det viset!

 Jag som har två barn själv skulle aldrig ens tänka tanken på att dricka alkohol på julen. Det hör inte till. Och lyckan att få dela barnens glädje kring allt som har med julen att göra, och kanske då främst tomten, granen och julklapparna, finns ju där alldeles av sig själv ändå. På vilket sätt skulle alkohol göra den saken bättre?


 Sen finns det många familjer som inte har råd att fira jul. Högtiden blir ångestfull för föräldrarna som vill ge sina barn allt, med mat, stämning, gran, klappar och godis, men som helt enkelt bara inte har någon ekonomisk möjlighet till detta. Jag är glad att det då finns många organisationer och även personer som brinner för detta ämnet, och gör en stor insats för att se till att dessa familjer kan ge sina barn något som i alla fall liknar en vanlig jul. Jag hoppas barnen får en mysig dag idag!


Jag har sen jag blev vuxen och framförallt själv fick barn sagt till nära och kära att dra ner på antalet julklappar. Jag tycker det är fruktansvärt att barn överöses med så mycket leksaker att de i vissa fall inte ens orkar öppna alla samma kväll, utan måste spara dem till dagen efter!

 Det är i mina ögon vansinne att ge sina barn 10-20 julklappar, och lägga flera flera tusenlappar på en enda dags presenter. 
 Jag tycker det lär barnen helt fel värderingar. Flest saker när man dör vinner, typ. Pinsamt. Ytterst pinsamt att som förälder visa barnen att hur bra det är att ha en massa saker!

 Jag vet att åsikterna går isär hemskt mycket där, men jag kan bara beklaga om du är en sådan förälder som tycker att barnens glädje står i proportion till hur många julklappar han/hon får. 



 Sen finns det de barn som även denna julen kommer fortsätta bli hjärntvättade in i de stereotypa könsrollerna. Farmor och morfar och faster och kusinen kommer köpa dockor till flickorna och bilar tilll pojkarna. Rosa gullegull till flickorna, tuffa actiongrejor till pojkarna. Ingen kommer tänka utanför ramarna, och barnen kommer tro att det finns flickleksaker och pojkleksaker, och att man ska hålla sig till det annars är man konstig och man blir ifrågasatt av andra barn, och dessa släktingar som uppenbarligen vill begränsa barnen till ett "fattigare" liv.


 Än så länge och mig veterligen kommer våra barn att få kanonbra klappar.

 Dagen började med att vi vaknade av att vi hörde dottern öppna paket i vardagsrummet. Alla paket hade hon öppnat. Som tur var fanns det bara tre!

 I det som var till henne hittade hon en radiostyrd bil. Och i det som var till hennes lillebror fanns det en trumma.

 Pojken kommer få bl a en käpphäst med galopp-ljud. Och en stoooor traktor med släp. Och mjuka sköna unisexkläder av oss och av mina föräldrar.

 Flickan kommer få bäddset med Barbapapa, dvd-box med "Fem myror är mer än fyra elefanter" samt massor av nya sköna unisexkläder i glada färger av oss och mina föräldrar.

 Andra presenter som vi blivit extra glada för (när dottern fyllde år) är munspel, xylofon, Emil-film, en massa andra filmer, en tv med inbyggd dvd-spelare, pysselböcker med färgpennor, collegieblock med blyertspennor och suddgummi, och ett 3D-pussel med Villa Villerkulla. Det är alltihopa presenter som inte sitter i några speciella fack, eller som "kan" användas av både pojkar och flickor...

 

 Jag har förstått att det kan vara väldigt svårt för de som inte är insatta i ämnet att avgöra vad som är "ok" att ge till barn vars föräldrar gör genus. Och jag har kommit på hur jag enklast förklarar för dem.

 "Skulle du själv köpa denna tröjan/leksaken/byxorna/tavlan/vad det nu än är, till både din son och din dotter?"

 Om de inte kan svara ja på den frågan så är det inget vi är intresserade av. För det är lite så jag själv tänker när jag handlar kläder nu. Jag vill att kläderna ska funka till båda barnen, framförallt de till dottern, då sonen ska ärva de kläderna sen. 

 Självklart "kan" pojkar ha rosa toppar med rynkor och söta hundvalpar på. Likaså kan flickor ha Batman-tröjor i mörka färger. Men jag tycker inte det är fint, på nåt av barnen. På några barn alls. De kommer få ha vad de själva vill om några år, och det är möjligt att hon vill ha batman och han hundvalp då, men så länge jag bestämmer vad som köps så kommer inga sådana kläder in i detta huset. För det är fult. Och onödigt.

 Framförallt när det finns kläder som sprider glädje genom alla glada färger!






Nu har jag babblat färdigt. Nu ska jag fira jul med min fina familj!

 Hoppas alla får en härlig dag tillsammans!