Falsk marknadsföring
Vilket jävla bullshit.
Det går inte att reparera skadat hår.
Lika lite som det går att reparera en skadad nagel. Det är samma döda material i både naglar och hår. Det går aldrig att laga skadorna! De är permanenta och kan på sin höjd döljas, mer eller mindre snyggt.
Så bara där är det falsk marknadsföring.
Och sen är det lögn att deras schampo vårdar håret oxå.
Schampo torkar ut håret, och döljer skadorna med en hinna av flask glans.
Jag fattar inte att det ens existerar schampo.
En del ifrågasätter detta med att schampo inte är bra för håret. "Det finns ju så många BRA schampo nuförtiden!" säger folk.
Ja, det finns schampon som maskerar bra. Inget annat.
Det är få eller inga vanliga frisörer som känner till detta med schampots skadlighet för håret. Jag har min egen teori om varför:
För de har gått utbildningar som är sponsrade av olika hårproduktföretag. Klart som fan de inte får lära sig att sponsorn säljer produkter som är skadliga för håret???
Likaså jobbar de ju alltid med något särskilt märke i salongen. Ingen som tänker ifrågasätta dessa stora märken, ingen som tänker informera kunderna (salongerna) att deras produkter är skit.
Ja, det finns ju säkert de som är jättenöjda med sitt hår trots schampoanvändning. Jag tror det är människor som har väldigt starkt och friskt hår i grunden. Håret tål shampobehandlingen, helt enkelt.
Men sen finns det många som aldrig riktigt hittar sin produkt, sitt märke. Håret är som svinto, eller blir risigt fort, eller är matt och platt och hårt och skadat. Kanske har några ändå hittat något märke som döljer skadorna hyfsat, och de nöjer sig med detta.
Men de allra flesta människor vet inte ens om att det finns alternativ! Att det de håller på med är skit, och att det finns nåt som är mycket bättre för håret!
Jag tycker detta borde uppmärksammas, så att folk blir informeras. Så att de har en chans att göra ett val. Det val som är bäst för deras hår, exempelvis!
Kika in här på denna sidan, och se vad balsammetoden gjort med denna tjejens hår på bara nåra veckor! Passa på att läsa lite mer fakta när ni ändå är där. =)
Inte som planerat
Förra veckan hörde jag talas om att det äntligen beslutats om att anläggas en skridskobana i stan. Med tillhörande skridskouthyrning. Det tog ju bara hela vintern för dem att komma fram till detta. Bra jobbat!
Men jaja, vi har ju minusgrader igen, så det finns kanske lite tid kvar att utnyttja den (och skridskouthyrningen, då jag inte äger några skridskor), tänkte jag, och föreställde mig min födelsedag på fredag, med lite romantisk skridskoåkning med maken innan vi sen gick och åt middag på restaurang, alldeles barnfritt och allting.
Idag såg jag denna isrink med egna ögon. Och trodde det var ett skämt.
Ser ni hur pytteliten den är???
Och ser ni vad det är för is, då? Det är fejk-is!
Jaha. Det var de födelsedagsplanerna det. Jag som trodde jag kommit på nåt riktigt bra där....
Jag får fortsätta gnugga geniknölarna lite då.
Så himla onödig skillnad!
Jag handlar gärna billiga kläder. Barnen smutsar ner dem och sliter ut dem om de inte bara växer ur dem först och sen får man köpa nytt, vilket passar mig. Jag gillar variation! Och man behöver inte vara så vansinnigt rädd om kläderna heller.
Hur som helst. Barnen har flera plagg från MyWear, ICA Maxis märke, som för övrigt har fått in en massa underbara babykläder nu, i färger som jag bara ÄÄÄLSKAR. Grönt i mängder, blandat med vitt, rosa och blått. Grönt, vitt och rosa är en kombination jag är extremt förtjust i för tillfället! Vårt vardagsrum går i de färgerna!
Hur som helst, igen, jag har reagerat över deras könsindelning. Den är lika värdelös som i alla andra butiker, alltså.
Men en specifik tröja gör mig väldigt irriterad. Den är ett sånt lysande exempel på att killar ska vara tuffa och tjejer söta:
Denna "killtröja" har en tuff t-shirtärm och trycket
"It´s a cool t-shirt" på magen.
Och denna "tjejtröja" har vanliga ärmar, är något smalare i
passformen och har trycket "Gorgeous" på magen.
Jag bara undrar: Varför? Är det inte sjukt onödigt? Vad är poängen? Varför häger den tuffa tröjan på killavdelningen och den söta tröjan på tjejavdelningen?
Varför kunde inte t exempel den ena tröjan få hänga på båda avdelningarn? Eller i en obefintlig men ack så önskvärd unisexavdelning i mitten?
Mina barn fick iaf varsin av den, i mitt tycke, snyggare och då "tuffare" varianten.
Jag är helt kär i den limegröna färgen!
Skitcool tjej
Och SOM hon längtat efter att få simma idag!
Men det var inte självla simskolan som var det som lockade mest, även om det såklart var himla spännande det med.
Nej, det var de nya badbyxorna som var det bästa!
Hon var skitcool i dem. :-)
Jag ska erkänna att jag missade henne ibland när jag letade efter henne i bassängen. Jag är inte van vid att hon inte har baddräkt.
En åsikt är inte en hel person
Jag är glad att jag har folk omkring mig, på nätet eller IRL, som man kan lita på inte gör stora affärer av att man ibland, eller t o m ofta, tycker olika.
Jag kan tycka väldigt starkt om någonting, och mina vänner tycker inte likadant. Jag kan t o m irritera mig på dessa åsikter mina vänner har. Och antagligen tvärtom oxå. =)
Men till skillnad mot en del andra, så för mig, så betyder inte olika åsikter och irritation över åsikterna, att man inte längre tycker om varann!?
Det är oerhört skönt att det inte görs så stor affär av dessa meningsskiljaktigheter. Man tar det för vad det är - olika åsikter. Och det förstör inte relationen man har, om den så är över internet eller på riktigt.
Att kunna vara sig själv helt och hållet, stå för sina åsikter, och göra det utan att behöva vara rädd för att riskera vänskap, det är fantastiskt skönt!
Och tyvärr inte alldeles självklart har jag erfarat under årens gång!
En eller två åsikter gör inte en hel person!
Värderingar är skitviktigt, och jag kan många gånger önska att folk i min närhet hade samma värderingar som jag, men värderingar är inte allt i en vän, de har ju många fler egenskaper som jag tycker om dem för!
Och jag hoppas de ser likadant på mig!
(och gör de inte det, så lär de inte finnas omkring mig i framtiden heller)
Badbyxor till tjejen mm
Kappahl har ju sin miniavdelning med färgglada unisexkläder, och där köpte jag idag tre tröjor och betalade för två, och så ett par mjuka sköna jeans till tjejen, likadana som lillebror har. Kaxs heter märket om ni missat det! =)
Tjejen fick även en svartvitrandig pyjamas med mumintrollen på, från Lindex.
Dottern har ju en stark fascination för hajar och hon har precis börjat
simskola. Baddräkt känns meningslöst och onödigt, och finns bara i
rosa, volanger, glitter eller lila. Typ. Ett par badbyxor är mer praktiska
och känns vettigare ur alla synpunkter. Dagens bästa köp tror jag bestämt!
Sonen har växt ur de gamla och även han gillar hajar...av nån märklig
anledning..haha...
Vi har nyligen sorterat ut en massa för små pyjamaser och de hon har
kvar ser ut som gulligullspyor, bara nåt så enkelt som svart och vitt
med Mumintrollen på sticker ut på ett positivt sätt där. Hon älskar den
redan och har på sig den fast klockan bara är halv fyra! =)
Tröjorna är basic och den ena är röd med blå detaljer, den andra är
blå med gröna detaljer.
Jeansen är mjuka och bekväma och ett bra alternativ till mjukisbyxor.
Sonens nya turkos/rosa tröja. Han kommer bli jättefin i den! Jag
älskar dessa färger, det ser ut som godis man vill äta upp! :-)
Min fina familj på makens jobb! Notera särskilt sonens saliga härliga
blandning på färger! Dottern blev lite grå idag. =)
Mössorna köpte jag igår på ICA Maxi, två-pack för 99 kr.
Skriv på!
Jag uppmanar alla att skriva på den här listan mot klädbutikernas grova könsindelning på barnavdelningen.
De måste förstå snart att kunderna vill ha nåt annat än deras bedrövliga skitkläder med paljetter och spindelmannen!
Storleken har betydelse!
Häromdagen läste jag detta på min facebook-startsida. Barnklädesbutiken Ecoloco hade noterat nåt anmärkningsvärt.
På fullaste allvar görs alltså pojkkläder i exempelvis storlek 116 större än flickkläder i storlek 116!
Barnklädesstorlekar är i centilong och betyder att lika lång som barnet är, samma storlek har barnet. 116 cm lång - storlek 116. Enkelt.
Eller inte.
För tydligen ska pojkkläder vara rymligare och större. Mer plats att leka och busa i, alltså. Flickor ska inte leka som pojkar, de ska inte klättra och härja. För det tillåter inte de snäva fjärilsprydda paljettglittriga jeansen som flickorna har. Eller minikjolen och den tunna, skira vackra koftan. Flickorna ska tydligen sitta stilla och vara väna, söta och snälla.
Nä, detta är verkligen helt uppåt väggarna! Jag blir sjukt irriterad!!!
Men jag har ju fått svar på varför min 2-åriga son, som har storlek 92 i det mesta, kan använda sin 4-åriga storasysters alldeles nyss urväxta tröjor och pyjamaser i storlek 98/104. Det är inte för att kläderna mystiskt och plötsligt har krympt eller för att sonen plötsligt växt mycket på kort tid. Det är för att hennes kläder är mindre än hans, helt enkelt.
Jag blir irriterad när folk inte förstår vikten av genustänk.
Ja, jag må vara tjatig och tråkig att lyssna på, och som någon uttryckt det, jag blir ganska påstridig när det är ett ämne jag brinner för.
Ja, när det handlar om såna här viktiga saker som folk inte har vett nog att förstå, så blir jag sån. Det tänker jag verkligen inte be om ursäkt för.
Skyll er själva som inte fattar istället!
Särskilt när folk påstår att kläder och leksaker inte har nåt med genus att göra, att det inte är viktigt, så blir jag irriterad. För mig är det skitviktigt. Och väldigt logiskt och självklart!
Det är genom barnens klädsel jag har en chans att påverka hur icke genustänkande människor ska bemöta mina barn! Klart som fan det är viktigt!
Men låt säga att man nu skiter i att ge barnen alla möjligheter istället för att placera in dem i könsroller från födseln. Låt säga att man tycker det är oviktigt att klä sina barn i färgglada unisexkläder för att man inte "tror" på klädernas roll i sammanhanget. Man skiter i allt vad genus heter, helt enkelt.
Borde man inte ändå tycka det är viktigt att barnen får lov att leka och röra sig ordentligt?
Utan att de ska ha kläder som skaver, är icke strechiga, som hindrar dem att sträcka ut armar och ben åt alla håll i klätterställningar, är tajta och trånga och bara väldigt obekväma och opraktiska?
Borde man inte tycka att barnen borde få ha kläder som tål lek, tål smuts, tål asfaltskrubb, och som får lov att bli lite smutsiga och...välanvända?
Som pojkförälder är detta förmodligen inget problem, eftersom pojkar enligt de största barnklädestillverkarna får lov att leka, busa, springa, ramla och trilla in i buskar. Deras kläder tål barnliv.
Men som flickförälder borde man fan bry sig!
Jag SKÄMS över att ha klätt min dotter i dessa obekväma, ömtåliga och opraktiska kläder i 3½ år! Tack och LOV att jag bättre sent än aldrig insåg idiotin i detta!
Flickor får alltså inte, enligt alla de största barnklädestillverkarna, röra sig obehindrat och fritt och leka likadant som pojkar. Utan att de i såna fall måste använda Batman-, Spindelmannen-, Cars-tröjor och camouflage-byxor.
Så. Jävla. Fel.
Jag vill slå ett slag...
Varje månad inser jag vilken underbar uppfinning det är!
Hur många gånger har jag inte beklagat mig över bindornas klumpighet och det läckage som ALLTID uppstått? Eller över hur torr man blir av tamponger, som för den delen ändå inte håller tätt? Och som man knappt kan ha en hel natt heller?
För att inte tala om hur väldigt dyrt det blir i längden oavsett vilket mensskydd man väljer? Och hur många gånger man rotat runt i väskan efter en sådär liten rackare som kanske inte ens finns när man väl behöver den?
En menskopp känns inte (om den sitter rätt).
Den finns alltid med när man har mens.
Den kostar runt 300 kr men vara i 10 år!
Den är miljövänlig,
Den sitter fast med vacuum och läcker inte (om den inte blir överfull, men det blir den sällan).
Den finns i olika storlekar och utföranden, och med en enkel guide på www.menskopp.se hittar du snabbt vilken som passar dig.
Jag har verkligen inte ångrat mig en sekund sen jag skaffade min! Det tog några gånger innan jag fick in snitsen, men den har ändå fungerat från dag ett!
Jag kan verkligen rekomendera menskopp. Hur fult namnet än är! :-P
Grejen med genus - sakligt, enkelt och tydligt
Jag hoppas ni orkar läsa allting, för har ni inte fattat grejen med genus innan, så är chansen stor att ni gör det nu.
Om ni är öppna och nyfikna.
Det verkar finnas en märklig missuppfattning om att genus handlar om tvärtom. Förbud. Tvång.
Jag har i diskussioner de senaste åren blivit anklagad för det ena och det andra; jag kommer göra mina barn könsförvirrade (herregud hur förvirrade var man inte på stenåldern då?), min barn kommer bli mobbade (nej, 1. mobbing handlar om hierarki inte kläder och 2. Barn är mer accepterande än vuxna) Jag tvingar henne, jag begränsar henne (hahaha hur var det nu med mångfalden?) osv.
Folk blir upprörda på riktigt när genus kommer på tal och det finns en nästintill rabiat rädsla för oss genusmuppar som vi så fint kallas. (ja och fula feminister)
"Varför måste man bevisa nåt genom sina barn?" undrar en del och jag undrar detsamma - varför måste man bevisa, genom kläderna, att det är ett visst kön på ungen? Varför inte bara låta barn få vara just barn?
Nej, genus handlar inte om förbud. Det handlar inte om att ta ifrån ungarna nåt, utan snarare om att tillföra. Ge barnen tillgång till ALLA färger och alla plagg. Inte skapa enformighet, utan mångfald. Inte förbjuda flickor att ha klänning eller rosa, men inte heller förbjuda pojkar att ha det.
Nej, genus handlar inte om att göra människor till en könslös grå massa. (För den könskodade blå/rosa massan vi har nu är ju att föredra)
Nej, genus handlar inte om att alla ska se lika ut (som folk generellt gör nu dock) eller ha samma kläder samma färger samma kön. Könet är konstant, oavsett kläder och färg. Min fitta gror inte igen bara för att jag väljer bort klänning.
Är folk verkligen så dumma att de tror att vi skapar könslösa människor genom att INTE klä dem efter könet? Är folk verkligen så dumma att de tror att det är det genus handlar om?
Om ALLA människor fick tillgång till ALLA plagg och ALLA roller så skulle mångfalden och indiviualismen öka, inte minska.
Det könsstereotypa begränsar och likformar. Ger barnen tillgång till två roller och berövar dem från hundratals roller och möjligheter. Hur kan man INTE tycka att det är vansinnigt?
De stereotypa könsivrarna hävdar att vi experimenterar med våra barn. De hävdar att vi gör våra barn till något de inte är. Jag hävdar tvärtom; det är den rådande normen som är experimentet, hjärntvätten. Det är könsrollerna som tvingar barnen att bli något de inte är, skapar förvirring, utanförskap. Sätter etiketter på våra barn och pressar in dem i en roll de inte alltid känner sig hemma i.
Ibland undrar jag hur folk tänker. Om de tänker.
Nej, genus handlar inte om tvång. Vi kommer inte tvinga våra söner att ha hellokitty, klänningar, glitter eller vad det nu må vara. Vi kommer heller inte tvinga dem att avstå från klänning glitter och rosa med hänvisning till deras kön. "Det är för flickor" Vi kommer inte tvinga dem att vara på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt bara för att de har snopp eller snippa.
Genus uppmuntrar det fria valet. Genus uppmuntrar individualitet. Genus är tillåtande.
Nej, genus handlar inte om att byta roller; göra pojkar till flickor och flickor till pojkar. Genus handlar om att utvidga rollerna. Upplösa könskodade egenskaper. Tillåta och öppna möjligheterna för båda könen.
Pojkar kan vara mjuka och känsliga - de är inte fjolliga eller feminina, flickor som klättrar i träd och är fysiska ska inte kallas pojkflickor. (som om de inte är riktiga flickor) De är flickor. Punkt.
Genus handlar i högsta grad om kläder. Hur kan man inte se det? Genus handlar i grund och botten om hur vi bemöter varandra. Hur barn bemöts. Hur barn uppfattas. Manligt och kvinnligt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.
Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.
Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.
En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.
Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?
Ninjas gamla klädlåda (som Tamlin ärver)
"Kommer du låta Ninja ha klänning eller rosa på sig om hon vill det?" frågar de nyfikna och öppensinniga. De mer trångsynta utgår genast från att jag släpar Ninja vrålandes och gråtandes från HM's tjejavdelning och förvägrar henne en tröja med glitter på. (ok, nu har jag släpat ungen skrikande från HM, men av andra skäl)
Så är det givetvis inte.
Det är jag som handlar Ninjas kläder. Hon är två bast och skulle hon få bestämma så skulle det bli allt annat än praktiskt. (typ vuxentrosor och gummistövlar) Jag har medvetet valt bort klänning därför att det bidrar till att min flicka blir bemött utifrån sitt utseende och kön.
När jag köper kläder till Ninja så är det nämligen med omsorg och eftertanke. Allt sockersött går bort. Allt som är för könsstereotypiskt avstår jag ifrån. Inga klänningar, ingen spets, inget rysh-pysh. Inget som signalerar "Jag är en söt flicka,, behandla mig därefter".
Jag vill att Ninja ska uppmärksammas för den hon är, få VARA den hon är framförallt och inte pressas in i ett fack med förutbestämda egenskaper.
När det gäller Tamlin (min son) så avstår jag från sådant som får omgivningen att uppfatta honom som cool, tuff, stökig och pojkig. (och därmed uppmuntrar dessa egenskaper)
Om Ninja, när hon blir äldre, vill ha specifika kläder; klänning, overall, snickarbyxor eller vad det nu må vara så kommer jag givetvis ta hänsyn till henne.
När det gäller rosa så har Ninja redan ett par plagg med rosa på, men jag blir ändå ofta anklagad för att jag inte låter henne ha rosa alls. Jag tror folk ser genom sina könsglasögon och eftersom att Ninja inte kläs i helrosa så upplevs det som att hon inte har rosa alls. eller nåt.
Jag tror dock INTE på att låta barn bestämma exakt vad de ska ha på sig och exakt när det passar sig. Jag tror på att kompromissa och på att uppmuntra deras kreativitet och ansvarsförmåga -- men inom rimliga gränser. Jag tror det är helt möjligt utan att begå våld på deras personliga smak.
Så nej, jag kommer inte köpa en megaflickig klänning som kommer bidra till en massa komplimanger. Jag kommer köpa en klänning från villervalla eller liknande. Det ska vara lekvänligt och praktiskt.
Jag har ett ansvar som förälder att se till att mina barn blir bemötta på rätt sätt. Detta innebär att jag även kommer styra deras klädval tills de blir tillräckligt gamla för att kunna ta ansvar själv.
Jag avslutar med ett boktips och uppmaning.
"Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två"
Jag uppmanar ALLA föräldrar att omedelbums beställa boken. Jag smickrar gärna mig själv med att jag är lite av en genusexpert, men till och med jag (som faktiskt är jävligt påläst) har fått tvåhundrafyrtioelva aha-upplevelser sen jag började läsa.
Boken ger konkreta tips på hur man kan bredda rollerna och hur man kan motverka stereotypa mallar. Ett fantastiskt bra verktyg att ta till.
Boken tar upp olika förväntningar vi har på flickor och pojkar och hur vi ofta har förutfattade meningar som i sin tur påverkar och formar våra barn.
Jag skriver under på i princip allt i texten ovan.
Skillnaden på mig och Lady Dahmer är dock att min dotter redan levt tjejigt rosa prinsessliv i nästan 4 år innan jag styrde upp allting. Det tar ett tag att rätta till saker och ting.
När hon vill ha klänning försöker jag uppmuntra till varma, sköna, mjuka byxor istället (annars blir det klänning och kjol 7 dagar i veckan), och går det så går det, annars får hon ha kjol eller klänning. Men det blir i så fall kjolar och klänningar som inte är supertjejiga. Inget opraktiskt rosa lull-lull alltså. (sånt får mig att må illa nuförtiden, tycker det är sjukt fult).
Jag tror att eftersom barnen bemöts olika beroende på vad de har på sig, så är det extra viktigt att tänka på hur jag klär dem, eftersom det är det enda sättet jag kan påverka hur okunniga människor bemöter mina barn.
Något som oxå är viktigt för mig nu vad gäller val av barnkläder, är att det är väldigt skönt och bekvämt att ha på sig. Mjuka sköna kläder som inte hindrar barnen från att leka så som de vill. Det har kanske inte så mycket med genus i sig att göra kanske, de ska bara få vara barn så mycket det går, och det utan att fel kläder hindrar dem i leken.
Jag känner mig otroligt dum som inte tänkt på det tidigare. Jag var en idiot som trodde att det var lika skönt att klättra omkring i smala stuprörsjeans som i lösa lediga mjuksbyxor. Men jag tänkte inte ens på saken. Stackars barn...
Men nu vet jag bättre och jag är säker på att barnen kommer få ett bättre liv, en bättre framtid, än vad de skulle fått om jag envisades med att vara kvar i stereotypträsket.
Och det är bättre att komma på bättre tankar sent än att aldrig göra det.
