Ärligt
Det var om två danska pardansare. Jag älskar ju dans och utbrast efter en stund:
-Titta på dom dansarna! Vad duktiga de är!
Helt allvarlig och utan att tänka svarade 4-åringen:
-Jag tycker dom ser bajsnödiga ut.
Ja. Vad säger man? Barn säger vad de tänker, när de tänker det. =)
Kalle som Lucia
Jag tycker inte om barn
Ja, det är faktiskt sant. Och jag är stolt över att kunna, vilja och våga erkänna detta. För det är nämligen förbjudet att säga och känna så.
I alla fall verkar det så. För det blir ibland väldigt starka reaktioner på folk när man tillkänna ger sina åsikter. Ja, folk blir hemskt upprörda och verkar ta det oerhört personligt på något märkligt vis.
Men barn är speciella. Alla människor kan inte tycka om barn! Likaväl som alla inte tycker om djur. Eller bilar. Eller storstäder/småstäder. Alla är olika och tycker olika. Det betyder inte automatiskt att jag hatar dina barn!
Jag gillar bara inte barn sådär i allmänhet.
För det finns några undantag:
1) Mina egna barn, givetvis. De älskar jag gränslöst och jag gör allt för dem. De är roliga, charmiga, söta och smarta.
2) Barn jag har någon slags relation till. Kompisens barn. Släktingens barn. Den trevliga mamman på öppna förskolans barn. Till exempel.
3) Barn som är sådär extra charmiga. Som sticker ut på ett positivt vis.
Och sen är det lättare att gilla barn som är i ungefär samma ålder som mina egna har jag märkt. Eller yngre. För dem vet jag hur jag ska förhålla mig till. Jag vet hur jag kan prata med dem, jag känner mig bekvämare då det är väl bevandrad mark, så att säga.
Jag har alltså svårare för barn som är äldre än mina. Och barn som stör, slåss, skriker, kladdar ner, snorar, eller går med napp fast de är 4 år gamla, eller bara är allmänt jobbiga har jag väldigt svårt för. Ja, och deras föräldrar får inga pluspoäng heller direkt.....
Jag skulle förmodligen aldrig platsa att arbeta som förskolelärare. Eller lärare över huvudtaget.
Men jag beundrar de som jobbar med barn!
Jag förstår att barn är barn. Jag förstår att mina barn säkert skulle passa in på flera av ovanstående punkter (snoriga ibland, slåss ibland, skriker ibland osv) för en utomstående. Jag förstår att jag gör en del människor upprörda eller åtminstone irriterade.
Men nu är det så jag känner, jag vet inte varför jag känner så, och jag har inga planer på att "jobba" på det heller. För jag är nöjd med läget som det är. Jag bryr mig inte om ifall andra skulle tycka jag är dum i huvudet för att jag tycker såhär. Det får vara deras problem.
Jag vet att jag inte är ensam om att inte tycka om barn. Minst två personer jag känner, tycker likadant. Inklusive biten med undantag.
Det är bara för omvärlden att gilla läget.
För jag är ingen barnmänniska, så enkelt är det.
Var vänliga att acceptera det.
Acceptera olikheter. Överallt.
Skriv under mot barnmisshandel!
Klicka här och var med och påverka!
Förändra världen
Och hon började läsa i slutet va nån anledning. Det sista avrundande kapitlet.
Och det första hon sa till mig om boken sen, var:
"Man vill ju förändra hela världen!"
Och det är precis så jag känner oxå.
Man vill, men vet att det inte går.
Men det hindrar inte mig från att försöka ändå. Någon skillnad kommer jag att göra ändå.
Om det så bara är med mina egna barn.
Svar från H&M och Lindex
Lindex´s svar på mitt mail låter såhär. (det finns liiite hopp ändå!)
"Hej Jenny,
Deyt är mycket intressanta förslag du har.
Vi är glada över att höra vad våra kunder tycker, det betyder mycket för oss i vår framtida utveckling. Lindex jobbar framåt hela tiden med att tillgodose kunders önskemål. Jag kommer även att skicka ditt mail vidare till inköp/barn så att det får ta del av ditt mail.
Tack för att du tog dig tid att skriva till oss om vad du tycker. Vi hoppas du kommer att fortsätta att handla hos oss på Lindex!
Med vänlig hälsning
Jenny
Lindex Kundservice
------------------------
Tele: 020-570 580
Öppettider: Vardagar 9.30-17.00"
Och här kommer svaret från H&M. Inte lika hoppfullt, dock...
"Hej Jenny,
Tack för ditt mail. Vi uppskattar när kunder hör av sig till oss, på så sätt kan vi bli bättre.
Vi väljer att dela in vårt sortiment i pojk- respektive flickkläder för att det finns en efterfrågan på det från våra kunder, precis på samma sätt som vi har en dam- och en herravdelning. Vår målsättning är att göra det så tydligt som möjligt för kunden. Som kund är man naturligtvis välkommen att handla från vilken avdelning man vill.
Det finns fler varutyper av flickkläder än pojkkläder, precis som det också gör på dam- respektive herravdelningen. För flickor finns olika typer av kjolar och klänningar som det inte finns någon motsvarighet till för pojkar. En målsättning är att ha ett brett färgspektra för både pojkar och flickor. Vi har till exempel börjat se att rosa blir en allt mer populär färg för pojkar, och att lila som färg blir alltmer populär för flickor, liksom färgerna grått och svart. På pojksidan har det även denna sommar varit populärt med lite mer romantiska, kortärmade skjortor i tunnare kvaliteter.
Målsättningen på H&M:s design- och inköpsavdelning för barn är att sätta barnen främst och att barn ska få vara barn. Vi skapar kläder för olika tillfällen såsom vardag, lek, kalas/fest och sport. Barnkläder ska vara praktiska och fylla en funktion. De ska vara slitstarka, prisvärda, ha god kvalitet samt vara moderna och funktionella.
När det gäller reklam för vårt barnkoncept har vi speciella riktlinjer. Vad gäller barnen som är med i vår reklam är vi noga med att de deltar av egen fri vilja. Vid fotografering av barnbilder finns alltid en representant från H&M på plats för att försäkra seriositeten och barnens säkerhet. Vi marknadsför kläder för både pojkar och flickor i olika åldrar och får också mycket positiva reaktioner från våra kunder, men det är tyvärr svårt att göra reklam som alla tycker om.
Ännu en gång, tack för ditt mail.
Vänliga hälsningar
H&M Hennes & Mauritz Sverige AB"
H&M verkar inte ens ha svarat på just mitt mail. Det skriker "massmail" om detta, tycker jag. Alla mail som liknar mitt får säkert samma svar. De har inte återgett eller refererat till något av det jag skrev om.
Jag kommer svara åtminstone på H&M:s mail och kommentera en del saker. Återkommer med det.
Klagobrev till butikskedjorna
Jag har precis skickat iväg ett mail till de största klädkedjorna med stort barnklädessortiment. H&M, Kappahl, Lindex och Cubus blev det denna gången. Kanske mailar jag fler kedjor framöver.
Jag tror i och för sig inte mitt mail gör nån skillnad i det stora hela. Men kanske är det många med mig som gjort samma sak innan, kanske vill även du göra det?
Jag kände bara att jag vill inte sitta och inte göra någonting, och nu har jag i alla fall försökt.
För den nyfikne (eller för den som vill inspireras till ett liknande mail?) kommer mailet här:
"Hej!
Jag vet inte om detta mailet hamnar rätt nu, men vänligen vidarebefodra det till rätt avdelning/person om så inte är fallet.
Jag skulle nämligen vilja framföra lite synpunkter på ert barnklädes-sortiment.
För det första är det förfärligt att det är så grovt indelat i FLICK-kläder och POJK-kläder.
Vad hände med BARN-kläderna? Kläder som passar både pojkar och flickor? De FÅ plagg eller "kollektioner" (det är skrattretande att kalla det kollektioner) som finns idag syns knappt, och är så begränsade i färg, mönster och modeller, det faller långt ifrån alla som vill ha könsneutrala BARN-kläder i smaken!
När barn är så små så är det ingen skillnad på könen. Varför ska de växa upp och tvingas bära mini-vuxenkläder? Varför bara rosa, lila, rött och ljusa kläder, med änglar, prinsessor, älvor, gulliga djur, rosetter, volanger och glitter att välja mellan på tjejavdelningen? Och bara blått, brunt, svart, mörkt och murriga kläder med fordon, actionfigurer, sport och typiskt "fräcka och häftiga" detaljer på killavdelningarna?
Har ni funderat på vad det sänder för signaler till barnen? Och på hur barnen bemöts när de har de där kläderna på sig?
Jag vet att det finns enstaka plagg som kan bäras av både pojkar och flickor och som är könsneutrala. Men de är alldeles för få, och ser ungefär likadana ut allihopa!
Jag vet, genom kompisar och framförallt genom olika forum på bl a familjeliv.se samt genom bloggar, att efterfrågan på fler och mer varierande könsneutrala är väldigt stor. Dessutom är det många fler än jag som reagerar starkt negativt på den könsindelning som finns på barnklädesavdelningarna.
Jag har väldigt många idéer på kläder som jag är säker på skulle bli populära. Idéer som inspirerats bl a från de dyra webbutikernas och home party-företagens klädekollektioner, där många med mig inte vill spendera så stora summor på kläder.
Jag har även många idéer på kläder som jag personligen skulle vilja se i handeln.
Jag vill t ex ha glada färger, randigt eller enfärgat, men gärna med ROLIGA TRYCK på, t ex roliga djur med fräcka detaljer.
Och mjuka, sköna, tunna pösiga jeans och andra byxor.
Jag vet inte ens om det finns, men kanske plagg som är mer än bara basic, det blir så lätt tråkigt med SAMMA modell på tröja (långärmad eller kortärmad t-shirt eller tunika), och SAMMA modell på byxor (mjukisbyxor med eller utan mudd alternativt nån konstig långkalsongmodell).
Kanske detaljer på kläderna, som gör dem lite roliga och annorlunda?
Jag vill ha variation från det jag sett hittills!
Jag är säker på att ni får massor av sådana här mail, men jag känner att jag kan inte längre bara sitta och inte göra något åt saken. Nu har jag åtminstone försökt.
Ni är välkomna att kontakta mig om ni vill.
Mvh Jenny XXXXX
(adress)
(telefonnummer)"
Barnens önskelistor (som ska följas!)
Barnens önskelista inför jul och födelsedagar
Dottern, 4 år:
- Astrid Lindgrenfilmer, hela spelfilmer): Pippi (ej på de sju haven, men gärna de andra), Karlsson på taket, bröderna lejonhjärta, Emil och griseknoen, Rasmus på Luffen
- Fem myror är fler än fyra elefanter-filmer (alfabetet)
- utklädningskläder, ej typiskt tjejigt eller typiskt grabbigt!
- ljudsagor
- alfabetsspel (fem myror är fler än fyra elefanter)
- kläder storlek 110 (bekväma, könsneutrala, färgglada enfärgade eller randiga, ska kunna bäras av både killar och tjejer!)
- Buzz Lightyear-docka
- Toy Story-film (1 eller 2)
Sonen, snart 2 år:
- Scooby Doo-relaterade leksaker
- Kläder storlek 92 (bekväma, könsneutrala, färgglada enfärgade eller randiga, ska kunna bäras av både killar och tjejer!)
- munspel
- blockflöjt
- trumma (enkel)
- astrid lindgren-filmer (de som inte dottern får)
Fucked up
Jag håller på att kräkas varje gång jag kommer in på Lindex, H&M och Kappahl.
Tänk vad en bok kan förändra en människa!
För några månader sedan hade jag inte funderat särskilt mycket över hur fucked up det är med kläderna på barnavdelningarna.
Men nu spyr jag som sagt nästan av att se skiten.
Varför i hela fridens namn måste man göra så stor skillnad på pojkar och flickor? Kan de inte bara få vara barn? Det är inte förrän de blir större som det blir skillnad på könen. Tjejkläderna är vuxenkläder i miniformat. Och killkläderna är även de misstänkt lika vuxenkläder, om än inte riktigt i samma utsträckning.
Varför är det så få människor, och då särskilt i ledande positioner inom branchen, som fattar att barn måste få vara barn? Bära roliga, inspirerande, glada, bekväma, lekvänliga kläder?
Det är inte bara störande att se allt rosa/lila/rött/ljust på tjejavdelningen och blått/mörkgrönt/brunt/murrigt på killavdelningen.
Det är jävligt deperimerande.
Och jag blir förbannad.
Och frustrerad.
Jag har lust att gå fram till den stackars maktlösa butikspersonalen och skälla på dem, alternativt låtsas vara lite dum och fråga var de har avdelningen för barnkläder.
Men det gör jag inte. För det tjänar ingenting till. Det är inte där man kan påverka i det stora hela.
Jag hittade faktiskt en tröja till min son idag. På Lindex av alla ställen!
Men det var inte utan mycket morrande och suckande. För det är som att leta efter en nål i en höstack.
Så hittade jag då till sist ett litet ställ med kläder av märket "all kids" eller nåt i den stilen.
Och jag skojar inte om jag säger att det hängde kanske hela 3-4 olika modeller av byxor eller långkalsonger eller vad fan det nu ska likna, och hela 3-4 olika sorters tröjor.
Och alla dessa kläder var i gräsliga, fruktansvärda färgkombinationer eller mönster.
Kvar fanns inget som inte framkallade huvudvärk eller klökningar.
Antingen var det fel på mönstret, eller på färgkombinationerna, eller på modellen. Jag tänker faktiskt inte sätta på min snart tvååriga son en byxa, som förvisso skulle matcha den tröja jag senare hittade på rea-stången, men som mest ser ut som en långkalsong. En mjukisbyxa hade väl varit mer på sin plats, kanske. Men inte en långkalsong som byxa???
Snälla, när ska man kunna köpa billiga, färgglada, roliga kläder som passar alla barn, med roliga tryck på, eller med ränder eller helt enfärgade, i vanliga stora butikskedjor? När ska poletten trilla ner? När ska man slippa bli gråtfärdig när man kommer in i de så kallade "barnavdelningarna"?
Detta blev fyndet från Lindex. 55 kr tror jag att jag gav för den. Glada
pigga färger med ett helt neutralt tryck på magen. Jag är mycket nöjd!
(även om färgerna ser trista ut i detta ljuset....de är glada i dagsljus, jag lovar!)
Denna bodyn, däremot......jag SKÄMS å designerns vägnar.....vad fan
är det för jävla signaler man sänder med ett sånt här tragiskt klädesplagg???
Magnus Betnér slår huvudet på spiken!
Telepati-telefoni
Vad bra att man bara kan ringa till Tre Mobiloperatör. Det finns inte en e-mailadress så långt ögat kan nå på deras hemsida.
Hur hade de tänkt man skulle göra när ens Tre-Telefon kukat ur helt och inte går att ringa med? Och man känner att det är hög tid att byta ut fanskapet?
Och ens make inte är hemma? Och man inte har nån hemtelefon?
Det hade de ingen plan för, eller hur?
Eller har de börjat använda sig av telepati? Hur kontaktar jag dem i så fall? Genom att tänka intensivt på dem en stund? Dansa regndansen? Djungeltrummor? Röksignaler?
Frustrerande!
Specifika önskelistor - håll er till dem!
Om man har en alldeles för specifik önskelista, åt sig själv eller barnen, så kan det uppfattas lite "ha-galet", som om man bara vill ha, vill ha, vill HA.....Utan tanke på att man ska vara tacksam över att få något över huvudtaget.
Men sen man man vända lite på det oxå.
Varför gör jag en önskelista till mina barn, t ex? Jo, för att jag vet vad de saknar, önskar sig, vad de behöver och vad de inte har.
Och nytt för i år är även att jag vet vad jag inte vill att mina barn ska ha för leksaker eller kläder.
I år betyder listan mer än någonsin att det är DETTA de vill ha/behöver och INGET ANNAT. Det är så för att jag inte vill att barnen ska få något som jag sen ändå tänker lämna tillbaka eller byta, då det inte är lämpligt för dem ur olika synpunkter.
Jag är högst medveten om att detta kommer skapa kraftiga reaktioner från olika håll. Säkert kommer en å annan strunta i önskelistan som vanligt ändå, men passar de inte in i genustänket, så kommer de inte användas.
Det läggs extra mycket vikt på detta just nu, därför att inom loppet av 2 månader kommer båda barnen att fylla år, och så är det julafton. Mycket presenter och julklappar med andra ord.
Så varför inte bara följa önskelistan, som är lång och har gjorts med omsorg, och respektera att vi som föräldrar vill det bästa för våra barn, och därför kunna erbjuda dem ett brett utbud av leksaker och kläder, inte bara det könsnormativa?
Om man inte hittar något i önskelistan som fungerar att köpa till våra barn, så går det bra att ringa och få ett OK från oss innan något annat köps.
Och om det inte fungerar heller, så kan man faktiskt strunta i att köpa nånting över huvudtaget.
Våra barn överlever faktiskt utan ett BERG av leksaker.
Vi är inte otacksamma. Vi är himla glada över att det finns människor som bryr sig om våra barn och vill ge dem gåvor, så tro inget annat.
Vi vill bara att de ska få de bästa förutsättningarna i livet. Och någonstans i det stora hela, så är det faktiskt väldigt viktigt med leksakerna och kläderna, oavsett vad andra människor tror om den saken.
Och kan folk inte respektera det, så är det himla tragiskt.
Fars/Mors Dag - trams eller mys?
Man kan tycka vad man vill om såna här dagar.
Man kan välja att tycka det är kommersiellt trams som bara går ut på att handeln ska få ännu ett uppsving.
Men tanken var faktiskt från början fin tycker jag, man skulle stanna upp och tänka på hur mycket man uppskattar sin mamma eller pappa, åtminstone en dag om året. De flesta gör säkert det betydligt oftare än så, men det tycker inte jag ska utesluta att man firar sin mamma eller pappa lite grann i alla fall, en speciell dag om året.
Just för att de är föräldrar. Ett litet tack för att de tagit hand om en i så många år, och ett litet bevis på tacksamhet. Och kärlek.
När jag själv ännu inte hade några barn tyckte jag att det var lite tramsigt ändå. Men som med mycket annat så ändrade jag uppfattning om även den saken när jag själv fick barn. Min första mors dag var dock en besvikelse, men alla är vi nybörjare nån gång. =)
Mina barn är ännu ganska små. Så fram tills nu, när äldsta barnet blir 4 och faktiskt kan pyssla ihop nån liten present till sin pappa själv, har jag varit den som firat pappan till mina barn, å deras vägnar. Med nån liten present eller gest som jag hoppas uppskattats. Och själv har jag bl a kommit hem till ett nystädat hus nån Mors Dag, vilket givetvis varit väldigt uppskattat. =)
Men jag tror och hoppas jag kommer fortsätta uppvakta min man denna dagen i många år till, även när barnen är stora nog att fira honom "själv".
För det är ett litet bevis på att JAG uppskattar HONOM som far till mina barn. Att han gör "bra ifrån sig" så att säga.
Dottern gav honom en pappersslips med paljetter på som hon gjort på öppna förskolan. Och vi har tillsammans röjt undan alla leksaker som låg överallt och gjort en kladdkaka med finfina dekorationer, och sen har jag städat hela lägenheten, och så gjorde jag tacos (en av hans favvo-rätter) som var klar precis när han kom hem. Jag had eäven tänt alla stearinljus i hela lägenheten, i dotterns rum, i badrummet, i hallen, köket och massor i vardagsrummet.
Och så hade vi köpt en kaffemugg och en liten påse supersalt godis som han oxå älskar.
Allting blev väldigt uppskattat.
Och det känns som det kom från hjärtat. Inget som bara måste göras, utan det gjordes med kärlek och uppskattning.
Inspirationskällor
Upptäckte nyss hennes blogg via Lady Dahmers blogg och jag är redan fast.....här kan man lära sig mycket!
Ni måste verkligen kolla in hennes inlägg om genus! provocerande, informativt, smart och lite roligt. :-)
Läs här och njut!
ÄVC, olja eller aloe vera i håret?
Så torr att det kilar massor och blir värre för varje dag efter tvätt. Och så ser det ut som om jag har mjäll.
Om jag hade gillat att ha uttorkande bluff-produkter i håret, så som schampo mm, så hade jag ju bara kunnat använda ett mjällschampo och se om det blev bättre.
Men nu är jag lite snällare mot mitt hår än så.
Och efter att ha forskat lite på bästa kompisen "google" så kom jag fram till 3 saker som skulle kunna hjälpa mig:
1) Äppelcidervinägerlösning i hårbotten.
+ Ska återställa ph-balansen i hårbotten
- luktar FÖR JÄVLIGT!!! Iaf när håret är blött.
2) Dränka in olja i hårbotten och låta det sitta i några timmar eller över natten.
+ lär garanterat fungera, jag vet vilken mjukgörande och fuktgivande effekt olja har på huden!
- jag vet teoretiskt sett hur jag ska få bort oljan sen. Men jag vet inte om jag vågar chansa på att det fungerar i praktiken. det blir så jobbigt att ha megafet hårbotten!
3) Aloe Vera i hårbotten!
+ Aloe vera är aldrig fel! Hjälper mot det mesta, faktiskt. Och jag har ju en kruka med Aloe vera i köket. Så Aloe vera i sin allra renaste form borde väl göra susen...?
- Har inte hört om nån som testat detta, det bara nämndes som ett förslag där jag läste....
Så ja, jag får väl fundera på vilket jag ska göra.....
För såhär kan jag ju inte ha det!
I övrigt är håret kanonfint. Blankt, fräscht, friskt, starkt. Och det frissar sig aldrig längre. Snart 10 månader utan schampo känns bra. =)
Dessutom slits det inte alls på samma vis som förut. Jag tror inte jag klippt håret på ett halvår nu, minst. Och topparna är bara minimalt, om ens det, slitna! Fantastiskt!
Öppen för det nya
Öppna för det man har att dela med sig av. Och man delar med sig av somliga saker för att man tror så mycket på dem, och har så positiva erfarenheter av dem. Och de gör så gott på många olika plan. Så man vill att de underbara människor man möter oxå ska få ta del av allt det bra!
Därför är det så otroligt tråkigt när man möts av ointresse. "Nej, det är inget för mig" säger de, fast de inte gett det en chans, kanske inte ens lyssnat klart.
De missar ju så mycket!
Varför är det så svårt för många människor att vara öppna för nya saker?
Varför så envist hänga fast vid det gamla vanliga, som kanske egentligen inte alltid är det allra bästa, varken för den ena eller den andra?
Hur kan de veta att inte det nya är bättre än det gamla när de inte ens är villiga att testa eller lära sig mer?
Varför blir en del i vissa fall nästan aggressiva när man föreslår ett nytt sätt att tänka eller agera?
Varför ska de vända taggarna utåt och nästan av princip sluta lyssna och istället komma med dåliga argument mot det jag pratar om?
Det finns dock en handfull människor som reagerar positivt när man kommer med "alla dessa nya idéer" som jag tydligen har. Det är så befriande att se och höra en liten glöd i dem när man presenterar det nya för dem.
Det betyder långt ifrån alltid att de tänker testa eller lära sig mer om det man berättar.
Men de är åtminstone öppna för det jag berättar. Och tycker inte jag är ett ufo när jag berättar om no poo´, menskopp eller genus-tänk. Eller vad det nu må vara.
Jag må vara påstridig i en del diskussioner, men jag tror mest jag är ute efter en ärlig chans. När jag inte ser den komma, när jag märker att det saknas den där glöden hos lyssnare, så blir jag ännu mera påstridig och antagligen tjatig i deras öron.
Det är inte för att jag prompt vill att alla ska leva, tänka och tycka som jag.
Det är för att jag vill att alla ska se, verkligen SE vilka andra möjligheter det finns, som inte är det där gamla vanliga, som de använder eller gör av gammal vana. Jag vill ge dem en ärlig chans att se det nya.
Och det är faktiskt för att jag bryr mig om personerna. Det som jag tycker är så bra, vill jag att andra oxå ska få uppleva.
Så därför är det som sagt så skönt med människor som är öppna för nya saker. De behöver man inte vara påstridig mot. De behöver man inte övertyga. Och man slipper känna sig som ett ufo.
Jag vet inte hur jag själv är mot andra som presenterar nya saker för mig. Jag vill gärna vara öppen. Jag vet att jag kan ta ganska lång tid på mig att ta till mig det nya ibland.
Jag tror att om jag var dålig på det innan så är jag bättre nu. Och ännu bättre kommer det kanske bli?
För jag har ju faktiskt gjort en del förändringar i mitt liv det senaste året. Jag har slutat använda tampong och istället börjat använda miljövänliga, kroppsvänliga, ekonomiska menskoppen. Jag har slutat misshandla mitt hår med shampo och stylingprodukter. Och jag har börjat tänka genusmedvetet.
För jag har fattat att det nya inte är farligt.
Det nya kan vara till min och andras fördel!
Det, ni!
Var kan jag handla kläder?
Jag måste tänka om, tänka annorlunda när jag ska handla kläder och skriva önskelistor till barnen inför jul och födelsedagar.
Det ska erkännas att det är lite svårt ibland. Att jag särskilt nu i början måste stå emot den gamla invanda impulsen att köpa söta diadem och titta längtansfullt mot de vackra klänningarna och tunikorna på tjejavdelningen.
Jag har ju faktiskt klätt min dotter väldigt tjejigt i 4 år nu, om man bortser från den allra första tiden då hon var nyfödd. Då var det vitt, gult, grönt i första hand. Men efter hand som hon växte, så försvann de könsneutrala kläderna som passade min smak och stil, och de få plagg jag hade i andra färger än rosa, matchade inte med allt det rosa och rött som bara fanns i butikerna. Så jag gav efter och sen har det bara gått av farten.
Det käns lite sorgligt att överge allt "det vackra", men det står för något jag inte längre vill stå för, som jag inte vill att mina barn ska stå för. Jag vill inte att mina barn ska tro att de måste vara söta, vackra, dockliknande för att bli uppskattade och älskade. Jag vill att de ska känna sig älskade för de personer de ÄR.
Det betyder oxå att komplimanger för barnens utseenden eller kläder inte är okej längre. det finns massor av andra uppmuntrande ord man kan ge till dem. Men jag vill inte ha fokus på utseendet eller kläderna.
Som jag skrivit förut, så är det viktigt att nu i början verkligen visa dottern vilka andra alternativ det finns. Vi ska tillsammans träda in i den färgglada klädvärlden, där första prioritet är att hitta kläder som är fint på både pojkar och flickor, och de ska vara bekväma, lekvänliga och helt enkelt annorlunda mot de kläder hennes garderob fortfarande är full av.
Jag har mycket svårt för retromönster och retrofäger. Jag gillar inte mönster över huvudtaget. Randigt går dock jättebra, och så enfärgat. Möjligen med nåt litet enkelt tryck på tröjan eller så.
Och jag har alltså problem att hitta sådana kläder. Kappahls Kaxs-avdelning, som ska vara lite könsneutral, är minimal och tråkig. Lindex är ännu sämre. HM ska vi inte ens prata om.
Så, vart hittar jag då dessa enfärgade, eller randiga, tröjor? Och färgglada sköna byxor? Och klänningar som INTE är rosa, röda eller lila och saknar rysch-pysch, Hello Kitty/barbie/prinsess/älv-tryck?
Det vore toppen om man inte blev helt ruinerad av att köpa ett par tre plagg åt gången, dessutom.
Någon som vet vart jag hittar sådana kläder?
Denna tröjan är superfin. Men det känns inte okej att lägga 300 kr på en tröja. Faktiskt.
Grattis, du är nu officiellt tjejig!
Så himla tragiskt, alltså.
Idag handlar det om en "nördig" tjej som ska göras om, insida som utsida, för att passa in i samhället bättre, verkar det som. Dvs hon ska lära sig gå i högklackat, hon ska träffa en massa killar och bjuda ut dem på dejter och på skolbalen.
Vissa aspekter är ju bra. Hon ska bygga upp sitt självförtroende och tro mer på sig själv och vad hon klarar av. Vem som helst mår ju bättre av ett bättre självförtroende, liksom.
Men sättet det görs på stör mig lite. Att hon inte riktigt duger som hon var från början.
Hennes stylist utbrast: "Nu är du officiellt tjejig!" när nördtjejen tagit hål i öronen, och hennes mamma
sa: "Jag är mycket stolt över henne", när allt hon hade gjort var att klä sig i en (förvisso väldigt snygg) röd balklänning, låtit sig bli sminkad och tagit av de tonade glasögonen samt fått håret fixat lite.
Varför är "tjejig" något att sträva efter att vara? Skulle det vara bättre att vara typiskt tjejig än nördig?
Och varför är man stolt över sin dotters nya utseende? Hon har inte preseterat något, hon har bara blivit vacker enligt samhällets normer!?
Och varför fick denna nördtjej inte ragga baldejt på stranden i sina vanliga kläder, utan skulle tvunget visa upp sin kropp i en bikini?
Ge mig styrkan att ge mina barn bra självförtroende och få dem att känna sig trygga i sin person utan att de måste passa in i samhällets snäva ramar.
Jag hoppas de växer upp med vetskapen att det är okej att vara precis så som de är och vill vara.
Att ingen har rätt att tycka de är konstiga eller udda, eller fel.
Att allt är okej.
bloglovin
ska se om jag klarar av att dela min blogg via bloglovin....!?
Svag som en kvinna
"Raymond" är en av dem.
"Humorn" är så torr att sandpapper känns som rena rama oceanen i jämförelse, och karaktärerna är riktigt jävla oattraktiva, och då menar jag inte deras utsida.....
Och pricken över i:et kom idag, när jag av nån totalt oförklarlig anledning slog på 3:an och inte zappade vidare från detta horribla program....
Ja, ni vet ju var jag står i det här med genus och jämställdhet och den biten? Och att genus handlar om att utplåna könsrollerna? (inte könen, alltså) Det ska alltså vara okej för både flickor och pojkar att vara känsliga och tuffa, man ska överskrida könsrollsgränserna och låta barnen (och de vuxna, för all del!!!) få vara precis så som de vill. Utan att behöva anpassa sig efter omgivningens förväntningar, om att män är tuffa och gråter inte, och kvinnor är vackra och känsliga. Typ.
Jag blev därför väldigt störd av att se hur Raymond hade "kommit på" sin pappa med att klappa en kanin! Denna pappan blev vansinnig över att detta berättades för familj och vänner och han då fick "framstå" som en riktig mjukis, och inte den hårda, tuffa "manliga" karlakarl som han ju faktiskt var!? Det uppstod värsta kalabaliken, och pappans kompisar gjorde narr av honom och pappan skrek och gormade och gjorde allt för att förneka kaninklappningen och för att få de andra att återigen tro att han var supertuff och supermanlig.
Frukosten fastnade i halsen.
Mest för att jag tycker det är så otroligt tragiskt!
Nu vet jag ju att det är en fiktiv serie på tv, bara. Men verkligheten ser faktiskt ut ungefär sådär.
Många barn kommer växa upp med fäder som kommer göra allt för att vara så manliga och tuffa som möjligt, och sönerna kommer tro att det är så de ska vara för att passa in, bli godkända.
Gud förbjude att även män börjar prata om och visa känslor, liksom! Att bli "svaga och känsliga som kvinnor" och faktiskt bidra till att relationer blir lite enklare då man plötsligt kommer kunna kommunicera med varann!?
Ja, hjälp. Det är ju verkligen något männen ska undvika.
Verkligen.
Rachel Rays kycklingköttbullar med spagetti
Blanda:
kycklingfärs
hackad spenat
riven lök
riven vitlök
finhackad persilja
en nypa muskotnöt
salt och peppar
ett ägg
med:
skorpmjöl
parmesanost
lite mjölk
skopa upp bollar och lägg på bakplåtspapper i ugnspanna och pensla på en blandning av krossade tomater och olivolja.
in i ugn på 220 grader i 12-15 minuter.
koka pasta knappt al dente
gör en tomatsås med:
krossade tomater
kycklingbuljong
hackad basilika
och blanda lite med spagettin, häll upp pastan i en skål, häll på mera tomatsås och lägg på de färdiga köttbullarna,
servera!
(bilden är tagen från rachel rays hemsida)
Originalreceptet finns här:
http://www.rachaelrayshow.com/food/recipes/chicken-parm-meatballs-and-spaghetti/
Mitt betyg: 3 av 5 toasters. =)
Kan nog modifieras något efter smak och tycke. (och nu fanns det ingen kycklingfärs i affären, så jag använde blandfärs)
Ilska
Man blir arg på saker som man inte kan påverka, men vart ska ilskan ta vägen?
Om det ändå hade varit nåt som egentligen inte spelar så stor roll i det stora hela. Då hade det varit lite enklare.
Men OM olyckan skulle vara framme så skulle det bli tragedi.
TRAGEDI!!!!!
Bara för att folk väljer att inte lyssna på mig! Mig och många andra kloka människor.
Jag försöker komma på sätt att bli av med ilskan. Att rikta den mot berörda personer fungerar inte. De lyssnar inte nämligen.
Ett av sätten är att kanske förstå varför dessa människor som jag blir så arg på, tänker och gör som de gör. Alltså, jag skulle verkligen vilja veta hur de resonerar när de har fakta i handen.
Om de någonstans, medvetet eller omedvetet tänker att "det händer ändå inte oss".
Eller om de bara tror att forskning och tester ljuger?
Eller om de har nån slags inre stolthet av nåt slag som gör att de inte kan erkänna att de gjort fel i en såpass stor och viktig fråga?
Eller har de inte ekonomi att "göra om, göra rätt"?
Eller finns det andra skäl som gör att de anser att de fattat ett bra beslut trots bevis på motsatsen?
Jag skulle gärna vilja veta. På riktigt.
För att förstå.
För att kunna föreställa mig hur de resonerar.
Även om jag aldrig kommer kunna acceptera att man väljer bort säkerhet, och därmed sina barns LIV i en eventuell olycka.
Jag vill att mina barn ska leva länge till. Även efter en eventuell bilkrock. Chanserna för detta ökar med 90-95% när jag har dem i en bakåtvänd bilbarnstol. Är det möjligt, så ska de åka så tills de blir 5 år. Eller åtminstone så länge som möjligt efter 4 år.
Än så länge har jag inte hört talas om en enda person som ändrat sig trots fakta och information och tjat. Så det är nog helt meningslöst att vara på folk om detta. Tyvärr.
Tänket som "låt folk göra som de vill" och "alla är vi olika" funkar dock inte här. Inte när det är en fråga om liv och död.
Och det är obegripligt att det inte finns en lag som backar upp alla dessa bevis och fakta. Så länge det inte gör det så är det väl vi kloka människor som är rädda om våra barns liv, som får ta skit från de andra när vi diskuterar frågan.
Men de får vara tanklösa om de vill.
För ja, förlåt mig ni vänner som läser och tycker annorlunda, men i mina ögon ÄR det tanklöst att utsätta sina barn för såna risker. I stort sett oavsett skäl.
Det betyder inte att jag inte tycker om er ändå.
Jag tycker bara hemskt illa om era beslut.
För jag vill inte se nån av er gå under av sorg om olyckan är framme.
Så enkelt är det.
Vågar du förändra ditt tankesätt?
Exemplaret jag läser nu, har jag lånat om 3 gånger på raken på biblioteket.
Jag tycker det är dags att skaffa ett eget exemplar. Att läsa om och om och om igen, och att låna ut till folk som umgås mycket med mina barn. En "bibel" för en nyfrälst som mig.
Alla som någonsin kommer i kontakt med barn borde verkligen läsa denna boken. På riktigt. Jag menar allvar, denna boken borde läsas av ALLA.
Jag beställde nu, och fick 50 kronor i rabatt, genom att skriva "Familjeliv2010" i kampanjfältet i beställningsformuläret.
http://www.olika.nu/index.php?option=com_content&task=view&id=121&Itemid=91
Så vad väntar du på?
Några klick och tangenttryckningar och så har du snart en ny inställning till barn och bemötande och ett helt nytänknde i din hand.
Vågar du?
Alla vill väl att barnen åker så säkert som möjligt i bilen???
Här kommer ett viktigt faktaspäckat inlägg.
Antagligen kommer de som väljer att vända sina barn i bilen för tidigt att strunta i att läsa det ändå, men hoppet är det sista som överger en. Kanske kan informationen nedan rädda något barn från bruten nacke eller död?
Jag har tagit denna information från en forumtråd på familjeliv.se. Den var så bra och så informativ och oerhört viktig, så jag valde att inte ändra nåt på texten nedan. Hela tråden kan ni läsa här:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-101/m55363042.html
Läs noga och kika på länkarna.
Jag har försökt att dela upp det och skriva lite rubriker så man lättare ska hitta det man söker. Men läs gärna igenom allt, även om du tror dig ha koll på läget.
Alla vill väl att barnen åker så säkert som möjligt i bilen! Det som står här är vad som gäller - vad lagen och rekommendationer (från bl.a. NTF, Vägverket, forskare, läkare) säger
NTF om Barn i bil
NTF om Varför du ska välja bakåtvänt
En informativ och skrämmande film om skillnaden mellan bakåt- och framåtvänt
Motormännen om Barnens säkerhet i bilen
Vad säger lagen?
Enligt lag ska alla under 135cm sitta i särskild godkänd skyddsanordning såsom babyskydd, bilbarnstol, bältesstol eller bälteskudde. Om barn färdas i bilen utan bilbarnstol och/eller bälte riskerar man böter - 2500kr/barn (förutom att man riskerar barnets liv).
Krockkudde/airbag
En bakåtvänd bilbarnstol ska aldrig placeras i framsätet om det finns en aktiv krockkudde! En urkopplad krockkudde (oavsett nyckel/knapp/verkstad) sägs vara helt säker och det finns endast en dokumenterad olycka där en krockkudde utlöst och barnet avled. Detta var 1999 i Tyskland och berodde på att verkstaden kopplat ur fel krockkudde..
För att sitta framåtvänd i framsätet med aktiv krockkudde ska man vara 140cm lång (stående på marken, inte inkl. bilstolen), annars kan krockkudden göra mer skada än nytta då den träffar fel och kan skada huvudet och nacken. Det finns inga särskilda rekommendationer för passagerarsäte utan krockkudde.
Sidokrockkuddar utgör ingen fara för bilbarnstolar.
Varför bakåtvänt?
Läkare, forskare, NTF, Vägverket, Folksam m.fl. rekommenderar starkt att barn åker bakåtvänt till minst 4 års ålder, gärna längre. Anledningen till detta är att nacken och musklerna runt, samt skelettet, ännu inte är så stabila och utvecklade att de klarar en kollision eller ens en häftig inbromsning. Det med 40km/h för att ett barn ska få allvarliga skador.
I stort sett inga barn omkommer i bakåtvända bilbarnstolar eftersom de har en skyddseffekt på 90-95%. De sista 5-10% där det bakåtvända bilbarnskyddet inte hjälper, är olyckor i mycket hög hastighet, krock med tåg, brand – väldigt svåra olyckor som inte heller är särskilt vanliga.
Självklart händer ingenting magiskt då barnet fyller 4år, men eftersom alla barn utvecklas olika så är 4-5års åldern satt som en "minimigräns". Ett tjockt/stort barn betyder inte att man kan vända framåt i en lägre ålder.
Har man en nyare bil idag så är den faktiskt ”farligare”/sämre för barn, vad det gäller nack- och ryggskador. Anledningen är att karossen är hårdare, för att bilen inte ska bli mosad, men det gör istället att kollisioner blir väldigt stumma (vilket på vuxna medför whiplash). När barnet sitter i en bakåtvänd bilbarnstol fördelas kraften över en större yta på kroppen, vilket leder till minimal belastning. Även på huvud och nacke är belastningen mycket låg.
Kan jag vända barnet? Böjda ben?
De flesta framåtvända stolar i Sverige är godkända från 15kg. Betyder det att ett barn som är 2år och väger 15kg kan sättas framåtvänt? Absolut inte! Åldern är det viktigaste och det som avgör, varken längden eller vikten (så länge man håller sig inom vad bilstolen är godkänd för) Ett barn som väger 13kg och är 4år bör alltså sitta bakåtvänd längre.
Så gott som alla barn sitter med böjda ben, mer eller mindre, förr eller senare. Detta påverkar inte säkerheten och är inte alls farligt, hellre brutna ben än bruten nacke eller död! Om krocken är kraftfull nog att bryta barnets ben, tänk då på vad som istället skulle hänt med barnets nacke om de sitter framåtvänt...
När ska/kan man byta?
Babyskyddet är urvuxet när barnet kan sitta själv, då bör man byta till en bakåtvänd bilbarnstol eftersom den mer upprätta vinkeln är skonsammare för nacke och rygg vid en krock. I babyskyddet får huvudet inte sticka ovanför kanten alls och självklart får inte viktgränsen överskridas.
Den bakåtvända bilbarnstolen är urvuxen när viktgränsen är uppnådd (ofta 18 eller 25kg) eller när 1/3 av huvudet är ovanför ryggstödet, ungefär i höjd med öronen. Om detta sker före 4-5års ålder bör man försöka hitta en större stol, t.ex. Britax Two-way.
Bältesstol eller bälteskudde?
Bältesstol (med rygg) är att föredra så länge det är möjligt - det skyddar bättre än bara kudde och ser till att bältet sitter rätt och stannar kvar SE FILM HÄR
Till 10-12års ålder rekommenderas det att barn sitter i bältesstol/bälteskudde (men kom ihåg att lagen säger 135cm). Då är höftbenen utvecklade och klarar av trycket från bältet vid en krock. Bältesstolar/kuddar har en viktgräns på 36kg men det är inte lika viktig att hålla som när det gäller bakåtvända stolar.
Livslängd och krockad bilbarnstol
Tänk på babyskydd har en max livslängd på 5-7år och bilbarnstolar en max livslängd på 10år.
En krockad bilbarnstol får inte användas utan ska genast kasseras och bytas ut – oavsett om bilen är körbar, oavsett om barnet satt i bilbarnstolen eller inte!
Föräldrar får idag väldigt dålig, eller ingen, information om barnsäkerhet i bilen! Jag hoppas ni får mer kunskap och fattar rätt beslut med hjälp av denna information…
Och med den kunskapen i bagaget så borde du skämmas om du placerar ditt barn framåtvänt för tidigt. Hur kan du utsätta ditt barn för dessa risker??????
