Trams-tid
Vilket jävla trams.
Detta med vintertid och sommartid. Så förbannat meningslöst och enbart jobbigt för en småbarnsförälder.
Barnen vaknar i vanlig tid enligt gamla klockan, vilket är för tidigt som det är, men enligt nya tiden är det snortidigt. De blir hungriga minst en timme för tidigt. De vill sova för tidigt. Allt blir upp och ner och första dagen med nya tiden är sketa-lång.
I värsta fall tar det upp till en vecka innan allt är som vanligt med mina barn igen. I bästa fall bara ett par dygn.
TRAMS är vad det är.
Detta med vintertid och sommartid. Så förbannat meningslöst och enbart jobbigt för en småbarnsförälder.
Barnen vaknar i vanlig tid enligt gamla klockan, vilket är för tidigt som det är, men enligt nya tiden är det snortidigt. De blir hungriga minst en timme för tidigt. De vill sova för tidigt. Allt blir upp och ner och första dagen med nya tiden är sketa-lång.
I värsta fall tar det upp till en vecka innan allt är som vanligt med mina barn igen. I bästa fall bara ett par dygn.
TRAMS är vad det är.
Inga förbud
Min mamma frågade idag när vi var på shoppingrunda med barnen, och hon antagligen sett att jag sneglade mest på killavdelningen efter kläder till dottern, om jag aldrig skulle låta dottern ha söta klänningar mer nu. (hon syftade nog på att dottern ju haft det tidigare, och hela detta med genustänket fortfarande är så nytt för mig/oss)
Och jag svarade:
Det finns inga förbud. Men eftersom det varit mycket tjejigt och sött och gulligt till dottern som snart blir 4 år, och hon inte blivit introducerad för allt det där andra, så kommer jag nu under en "inkörningsperiod" visa för henne att man kan ha lite tuffare (och bekvämare) jeans från pojkavdelningen och andra utklädningskläder förutom prinsessklänningar och liknande. När hon insett att allt är okej, så kommer hon få välja själv. Vill hon då ha söta klänningar så får hon det. Vill hon ha pippilångstrumpdräkt får hon det. Vill hon ha piratkostym får hon det.
Men hon måste få veta att det finns andra alternativ än det supertjejiga innan jag uppmuntrar henne till att välja helt fritt.
Igår köpte jag nya kläder till barnen. Pojken är knappt 2 år och fick godkänna valet av tröja (mest för sakens skull) och den blev röd och fin. Han klär himla bra i rött har jag upptäckt. =)
Flickan på 4 valde en bredrandig blå tröja från pojkavdelningen, där hon även valde ett par ursnygga jeans som är lite lösare modell, och därmed mer praktiska och bekväma att leka och röra sig i.
Och idag valde hon en piratdräkt till förskolans "pumpafest" på tisdag.
Jag är mycket nöjd. :-) Och framförallt är min dotter himla nöjd med sin piratdräkt som hon för tillfället springer omkring och leker i. Och hennes pappa ska fixa en kikare till henne, samt en ögonlapp, så är outfiten komplett. :-)
Och jag svarade:
Det finns inga förbud. Men eftersom det varit mycket tjejigt och sött och gulligt till dottern som snart blir 4 år, och hon inte blivit introducerad för allt det där andra, så kommer jag nu under en "inkörningsperiod" visa för henne att man kan ha lite tuffare (och bekvämare) jeans från pojkavdelningen och andra utklädningskläder förutom prinsessklänningar och liknande. När hon insett att allt är okej, så kommer hon få välja själv. Vill hon då ha söta klänningar så får hon det. Vill hon ha pippilångstrumpdräkt får hon det. Vill hon ha piratkostym får hon det.
Men hon måste få veta att det finns andra alternativ än det supertjejiga innan jag uppmuntrar henne till att välja helt fritt.
Igår köpte jag nya kläder till barnen. Pojken är knappt 2 år och fick godkänna valet av tröja (mest för sakens skull) och den blev röd och fin. Han klär himla bra i rött har jag upptäckt. =)
Flickan på 4 valde en bredrandig blå tröja från pojkavdelningen, där hon även valde ett par ursnygga jeans som är lite lösare modell, och därmed mer praktiska och bekväma att leka och röra sig i.
Och idag valde hon en piratdräkt till förskolans "pumpafest" på tisdag.
Jag är mycket nöjd. :-) Och framförallt är min dotter himla nöjd med sin piratdräkt som hon för tillfället springer omkring och leker i. Och hennes pappa ska fixa en kikare till henne, samt en ögonlapp, så är outfiten komplett. :-)
Bara ok att vara tuff grabb på tv?
Lördag morgon.
Lite segstartad sådär.
Myser med barnen i soffan under täcket. Förvisso till barnprogram. Jag är ganska trött på barnprogram.
Men jag reagerade över en sak. Ja, jag har ju inte riktigt varit insatt innan. Och således inte reflekterat över problemet. Men nu är jag lite mer insatt.
Men av de 5 barnprogram jag sett bara idag, har det varit på en höft ca 30-35 karaktärer totalt. Och av dessa har endast 8 varit tjejer. Åtta???? Och då har inte en enda av dem haft någon huvudroll.
Det är likadant med barnfilmer. Och serietidningar. Och böcker. Om det är en tjej i huvudrollen, vilket alltså inte är så vanligt, så är det en supertjejig tjej. Med rosa, fjärilar, blommor, vackra klänningar, gullligull. Det är med andra ord inte "okej" för en tjej att köra brandbil, gå på skattjakt, köra racerbil och så vidare i den stilen. Däremot ska flickorna vara söta blommor, eller bara vara väna, försvarslösa och vackra prinsessor. Eller ha biroller, vara små sidekicks.
Jag vill se mera filmer och barnprogram, och läsa fler böcker och tidningar, om lite tuffare flickor, kanske riddare eller snickare, som gör samma saker som pojkarna och det helt naturligt. Lika gärna vill jag se mjuka, känsliga pojkar baka kakor och ta hand om kattungar. Jag vill att mina barn ska växa upp med uppfattningen att alla kan göra samma saker, oavsett om man har snippa eller snopp. Jag vill att de ska förstå att alla är lika. Värda lika mycket.
Jag vill att alla barn ska ha alla möjligheter. Det börjar med kläder, leksaker, barnprogram och filmer, böcker, och sättet vi talar till dem och ser på dem.
Alla människor får naturligtvis göra som de själva vill. Och jag vet att det är svårt att ta det steget att engagera sig i en sån här stor, grundläggande fråga. Mig har det tagit 4 år av föräldraskap. Många foruminlägg har skymtats i mängden, många blogginlägg har lästs halvhjärtat. Men nånstans började fröet att gro. Och 4 år senare har det tagit sig igenom jorden och ut i världen.
Men jag ser det som min plikt att åtminstone försöka komma åt de som ännu inte insett hur viktigt detta med genus och jämställdhet är. Få dem intresserade. Få dem att förstå att det är vi som föräldrar som har möjliheten att förändra människors syn på varandra, och sig själva, och samhället.
Jag har fortfarande mycket kvar att lära. Jag har bara läst en halv bok om saken, för tusan!
Men jag är ändå en bra bit på väg. Jag har fattat!
Äntligen!
Lite segstartad sådär.
Myser med barnen i soffan under täcket. Förvisso till barnprogram. Jag är ganska trött på barnprogram.
Men jag reagerade över en sak. Ja, jag har ju inte riktigt varit insatt innan. Och således inte reflekterat över problemet. Men nu är jag lite mer insatt.
Men av de 5 barnprogram jag sett bara idag, har det varit på en höft ca 30-35 karaktärer totalt. Och av dessa har endast 8 varit tjejer. Åtta???? Och då har inte en enda av dem haft någon huvudroll.
Det är likadant med barnfilmer. Och serietidningar. Och böcker. Om det är en tjej i huvudrollen, vilket alltså inte är så vanligt, så är det en supertjejig tjej. Med rosa, fjärilar, blommor, vackra klänningar, gullligull. Det är med andra ord inte "okej" för en tjej att köra brandbil, gå på skattjakt, köra racerbil och så vidare i den stilen. Däremot ska flickorna vara söta blommor, eller bara vara väna, försvarslösa och vackra prinsessor. Eller ha biroller, vara små sidekicks.
Jag vill se mera filmer och barnprogram, och läsa fler böcker och tidningar, om lite tuffare flickor, kanske riddare eller snickare, som gör samma saker som pojkarna och det helt naturligt. Lika gärna vill jag se mjuka, känsliga pojkar baka kakor och ta hand om kattungar. Jag vill att mina barn ska växa upp med uppfattningen att alla kan göra samma saker, oavsett om man har snippa eller snopp. Jag vill att de ska förstå att alla är lika. Värda lika mycket.
Jag vill att alla barn ska ha alla möjligheter. Det börjar med kläder, leksaker, barnprogram och filmer, böcker, och sättet vi talar till dem och ser på dem.
Alla människor får naturligtvis göra som de själva vill. Och jag vet att det är svårt att ta det steget att engagera sig i en sån här stor, grundläggande fråga. Mig har det tagit 4 år av föräldraskap. Många foruminlägg har skymtats i mängden, många blogginlägg har lästs halvhjärtat. Men nånstans började fröet att gro. Och 4 år senare har det tagit sig igenom jorden och ut i världen.
Men jag ser det som min plikt att åtminstone försöka komma åt de som ännu inte insett hur viktigt detta med genus och jämställdhet är. Få dem intresserade. Få dem att förstå att det är vi som föräldrar som har möjliheten att förändra människors syn på varandra, och sig själva, och samhället.
Jag har fortfarande mycket kvar att lära. Jag har bara läst en halv bok om saken, för tusan!
Men jag är ändå en bra bit på väg. Jag har fattat!
Äntligen!
Aloe vera är bra till mycket!
Det är himla bra att ha en aloe vera-växt hemma. Min står i köket och är en av de få växter i vårt hem som överlever en längre tid.
Idag vid middagslagningen brände jag mig på ugnsgallret, på underarmen. Sköljde lite med kallt vatten innan jag kom på att jag läst att aloe vera är bra på brännskador.
Jag skar av en bit av växten och delade den på längden, längs med tre sidor, så att säga. Och vek upp de som en bok, och la på brännskadan. Lite slemmigt och halt. Men svalt och omedelbart lindrande.
Min man fick hjälpa mig lägga om med gasbinda, och nu sitter jag med bandage med en bit växt under, på armen. =)
Idag vid middagslagningen brände jag mig på ugnsgallret, på underarmen. Sköljde lite med kallt vatten innan jag kom på att jag läst att aloe vera är bra på brännskador.
Jag skar av en bit av växten och delade den på längden, längs med tre sidor, så att säga. Och vek upp de som en bok, och la på brännskadan. Lite slemmigt och halt. Men svalt och omedelbart lindrande.
Min man fick hjälpa mig lägga om med gasbinda, och nu sitter jag med bandage med en bit växt under, på armen. =)
Godaste saftigaste kanelbullarna
| Ett lite annorlunda recept på kanelbullar kanske. Men oj så goda de blev, trots de till synes obetydliga förändringarna från standardreceptet! Saftiga och mjuka, inte bara som nybakta, utan även som tinade och micrade. 5 dl |
| 50 gram |
| 1,5 dl |
| 0,5 tsk |
| 1 st ägg |
| 15 dl |
| 125 gram | ||
| 1 st | ||
Fylllning |
||
| 250 gram | ||
| 2 dl | ||
| 2-3 msk | ||
Tillagning
40 - 50 bullar
1. Ljumma mjölken till ca 37 grader. Smula ner jästen i en degbunke. Häll på mjölken och rör om tills det mesta av jästen har lösts upp.
2. Tillsätt socker, salt och det mesta av vetemjölet men spara lite mjöl till utbakningen. Klicka i smöret. Arbeta kraftigt till en smidig deg. Täck med bakduk och låt degen jäsa till dubbel storlek, ca 30 minuter.
3. Vispa ihop fyllningen med elvisp/hushållsassistent, börja med smöret så att det mjuknar innan du häller i resten av ingridienserna.
4. Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta samman den. Dela den i två delar.
5. Kavla ut varje del till en platta, ca 25x50 cm. Bred på fyllningen och rulla ihop längs långsidan. Skär rullen i ca 2 cm breda bitar och lägg dem i bullformar.
6. Låt bullarna jäsa övertäckta i 20–30 minuter. Värm under tiden ugnen till 250 grader.
7. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över pärlsocker.
8. Grädda i mitten av ugnen i 8–10 minuter. Låt bullarna svalna övertäckta med bakduk.
Sjuuuukt goda!!!!
1. Ljumma mjölken till ca 37 grader. Smula ner jästen i en degbunke. Häll på mjölken och rör om tills det mesta av jästen har lösts upp.
2. Tillsätt socker, salt och det mesta av vetemjölet men spara lite mjöl till utbakningen. Klicka i smöret. Arbeta kraftigt till en smidig deg. Täck med bakduk och låt degen jäsa till dubbel storlek, ca 30 minuter.
3. Vispa ihop fyllningen med elvisp/hushållsassistent, börja med smöret så att det mjuknar innan du häller i resten av ingridienserna.
4. Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta samman den. Dela den i två delar.
5. Kavla ut varje del till en platta, ca 25x50 cm. Bred på fyllningen och rulla ihop längs långsidan. Skär rullen i ca 2 cm breda bitar och lägg dem i bullformar.
6. Låt bullarna jäsa övertäckta i 20–30 minuter. Värm under tiden ugnen till 250 grader.
7. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över pärlsocker.
8. Grädda i mitten av ugnen i 8–10 minuter. Låt bullarna svalna övertäckta med bakduk.
Sjuuuukt goda!!!!
Vill du ge ditt barn de bästa förutsättningarna att lyckas i livet?
Jag har börjat läsa en bok som heter "100 möjligheter istället för 2" och är skriven av Kristina Henkel och Marie Tomicic.
Jag har bara läst ett par kapitel men har redan börjat ta till mig allt. Första natten efter att jag läste innan jag somnade, drömde jag bara om det jag läst.
Den handlar alltså om det här med genus. Inget jag tänkt på särskilt mycket innan, men de senaste månaderna, kanske halvåret, har jag märkt att jag tänkt mer och mer på det. Och börjat göra små förändringar.
Jag vill att mina barn, både pojken och flickan, ska växa upp och bemötas på ett jämlikt sätt. De ska inte sättas i fack pga kön, de ska mötas av omgivningen som människor. Och allting börjar med att jag som förälder ser till att de får alla möjligheter till lek, kläder, film, böcker osv, istället för det som är indelat i varsitt fack: det för pojkar och det för flickor. Det är skrämmande att läsa att t ex uteslutande ALLA tidningar för barn har karaktärer som är pojkar. Fimler, böcker och media, allt domineras av män och pojkar, redan från bebisstadiet!
Pojkar ska vara starka, modiga, leka med actionfigurer och gilla traktorer. Flickor ska vara vackra, omtänksamma och leka med dockor och gilla smink. Det är nåt som VI tutar i dem med våra presenter, vår bekräftelse på det de uppmärksammar, den typen av kläder vi köper till dem osv. Jag skulle kunna mala på i evigheter, men det bästa är nog att ni läser boken istället.
Hur som helst, det handlar inte om att förbjuda flickor att leka med barbie eller pojkar att leka med bilbana. Det handlar om att uppmuntra dem båda att leka med allt! Det har jag iofs gjort länge, och Robin älskar att leka med det lilla köket av plast som står i hans rum. Nellie fick senast för några veckor sen en ny leksaksbil och en bilmatta till rummet. Jag uppmuntrar dem i leken oavsett vad de leker.
Föräldrar som säger saker som "va? klär han ut sig till prinsessa??? nej, sånt är ju för tjejer, så kan han ju inte göra!" gör mig rosenrasande! Det lustiga är dock att det är mer accepterat att tjejer leker med kill-leksaker än tvärtom. Likadant med kläder, en tjej kan ha en blå tröja på sig, men en kille kan inte ha en rosa utan att det kommenteras?
Jag vet att barnens garderob ser väldigt stereotyp ut idag. Men dels så byter jag inte ut den omgående av ekonomiska skäl, utan tar det efterhand som de växer ur sina kläder och det köps nytt. Och dels så är alternativen inte så många. Jag avskyr allt det grälla och mönstrade i affärerna, som oftast bärs av barn vars föräldrar vill handla könsneutrala kläder. Och kvar finns inte många alternativ, helt enkelt.
Däremot så har jag börjat handla mer på killavdelningen till Nellie. För att kläderna där oftast är mer praktiska och lekvänliga och i många fall snyggare. Ibland står det mig upp i halsen med allt det rosa, glittriga, gulliga som man hittar på tjejavdelningen....Men jag tycker inte heller om alla fula tryck på killarnas tröjor och mössor mm. Varken på killar eller tjejer.
Det är naturligtvis inte bara pga vilka kläder barnen har på sig som formar dem och avgör hur de kommer att bemötas för resten av livet. Det är sååå mycket mer. Och bara efter ett par kapitel i boken så har jag lärt mig massvis. Jag kommer vara en helt ny människa när jag läst ut den! ;-) Jag kommer antagligen uppdatera här efter hand som jag läser boken och de olika kapitlen!
Berättade för min make om boken häromdagen, och han tog det väl ungefär som väntat. Oseriöst, ifrågasättande, överdrivande....jag hade inte tid att berätta allt jag läst, utan fick ta mycket ur sina sammanhang, så det är väl inte så konstigt det lät dumt och märkligt i hans öron. tyvärr är han inte typen som gillar att läsa böcker. Men jag ska göra allt jag kan för att få honom att vilja läsa denna boken. För det är en sån stor och viktig del av barnens uppfostran och uppväxt, så vi måste vara överens båda två om detta. Det räcker inte att jag köper barnens kläder så som jag vill ha dem, och det räcker inte att jag skriver barnens önskelistor till jul och födelsedagar. Det handlar om vår inställning till så mycket!
Jag ska med mina nya kunskaper och min nya insikt försöka hantera omgivningen så gott det går. Just nu är det så mycket nytt som jag tror stenhårt på och verkligen övertygats om till 100%, att jag blir irriterad på inställningen hos folk som gör tvärtom. Som gör som alla alltid gjort i alla tider. Jag blir frustrerad över att alla inte bara vill kasta sig till biblioteket och låna boken, eller beställa den på nätet omgående. Varför vill man inte ge sitt barn alla dessa 100 möjligheter, istället för de två som presenteras för dem idag???? Men jag får helt enkelt lugna ner mig och tänka på att alla andra är där jag var för låt säga ett halvår sen? Man måste vara redo att ta in nåt sånt här stort och viktigt. Man måste ha kommit till en punkt då man känner att man är beredd att arbeta lite för att ge det bästa till sina barn. Och så måste man läsa böcker! (vilket inte är lätt för en trött småbarnsmamma alla gånger...)
Men varför i hela fridens namn har det tagit mig så himla lång tid att låna den själv och läsa???????
Frågan är väl nu bara hur man ska få folk intresserade av detta!? För jag kan garantera att de allra flesta kommer skita i mina tips och det jag delar med mig av av det jag lärt mig av denna boken. De allra flesta kommer fortsätta som förut, och världen kommer aldrig förändras och bli mer jämställd, och reklamen från leksaksföretagen kommer alltid att ha sidor för pojkleksaker och sidor för flickleksaker. Och män kommer alltid tjäna mer pengar än kvinnor. Och kvinnor kommer alltid att ses som de som tar hand om hem och barn, medans män är de som försörjer familjen. And so on.
Just detta med kläder och leksaker kan tyckas är lite löjligt. Inte har tröjans färg nåt med hur jämställt samhälle vi har om 20 år att göra, liksom?
Men det är lite mer grundläggande än så, faktiskt. Och just kläder och leksaker är en ganska stor och viktig del av ett barns liv och uppväxt.
Jag fick t ex en kommentar av en vän som jag gärna vill använda, för jag tror den representerar många där ute:
"mina barn får ha vad de vill på sig och leka med vad de vill. men min dotter är nu så pass stor att hon själv får följa med till affären och välja kläder, och då blir det ofta det där tjejiga"
Just det där att dottern väljer själv vad hon vill ha och hon väljer det flickiga, det beror antagligen på att hon inte vet om så mycket annat för hennes del. Min snart 4-åriga dotter föredrar ju säkert det tjejiga oxå, eftersom det är det hon haft på sig sen hon föddes typ. och dessutom är det så många som berömmer henne "åh, vad fin du är i din kjol idag!" och bekräftar det söta och flickiga, så det är ju inte alls konstigt om hon föredrar det om hon nu känner sig så fin i det pga alla andras kommentarer och blickar!
Nu försöker jag istället ge henne samma typ av komplimanger när hon har ett par sköna och praktiska (och snygga!) byxor på sig, eller en fräck tröja. Nån dag tyckte jag hon var så himla tuff och fräck i sina pösiga brallor, basketkängor, luvtröja och mössa, så jag kunde inte sluta ge henne komplimanger för hur tuff och snygg hon var i de kläderna. =) På detta sättet kommer hon ju ha så många fler möjligheter när det gäller att välja kläder,och barn (och vuxna) bemöts ju utefter hur de är klädda, så är det bara. Om hon förstår att hon är vacker, snygg och tuff i en massa olika sorters kläder, så kommer hon en vacker dag när hon blivit lite större, hitta en smak och en stil som hon verkligen gillar, som är baserad på alla typer av kläder, inte bara de på tjejavdelningen.
Faktum är att vi bemöts och bedöms av omgivningen pga de kläder vi bär och hur vi ser ut. Ofta bemöts pojkar i mörka dova kläder och actiontryck på tröjan med en attityd som signalerar till pojkar att de ska vara tuffa, modiga, starka. Medans flickor i ljusa, glittriga och gulliga kläder möts med attityd som signalerar att de ska vara vackra, tysta, ömtåliga. Flickors kläder är sällan lekvänliga, utan begränsar barnet i sin lek, både i form och färg, då smuts syns mer på ljusa kläder. För flickor ska ju vara hemmavid och leka stillsamma lekar!?
Pojkars kläder tål det mesta, för de ska ju vara ute och leka och springa och busa!?
Det är ju inte klokt.
Varför finns det inte mer "könsneutrala" kläder? Som är snyggt på alla barn, och som går att leka i samtidigt som det är fräckt och snyggt och fint och tufft att ha på sig? (som inte är retromönster, blommigt eller tusen färger på samma gång?)
Jag har bara läst ett par kapitel men har redan börjat ta till mig allt. Första natten efter att jag läste innan jag somnade, drömde jag bara om det jag läst.
Den handlar alltså om det här med genus. Inget jag tänkt på särskilt mycket innan, men de senaste månaderna, kanske halvåret, har jag märkt att jag tänkt mer och mer på det. Och börjat göra små förändringar.
Jag vill att mina barn, både pojken och flickan, ska växa upp och bemötas på ett jämlikt sätt. De ska inte sättas i fack pga kön, de ska mötas av omgivningen som människor. Och allting börjar med att jag som förälder ser till att de får alla möjligheter till lek, kläder, film, böcker osv, istället för det som är indelat i varsitt fack: det för pojkar och det för flickor. Det är skrämmande att läsa att t ex uteslutande ALLA tidningar för barn har karaktärer som är pojkar. Fimler, böcker och media, allt domineras av män och pojkar, redan från bebisstadiet!
Pojkar ska vara starka, modiga, leka med actionfigurer och gilla traktorer. Flickor ska vara vackra, omtänksamma och leka med dockor och gilla smink. Det är nåt som VI tutar i dem med våra presenter, vår bekräftelse på det de uppmärksammar, den typen av kläder vi köper till dem osv. Jag skulle kunna mala på i evigheter, men det bästa är nog att ni läser boken istället.
Hur som helst, det handlar inte om att förbjuda flickor att leka med barbie eller pojkar att leka med bilbana. Det handlar om att uppmuntra dem båda att leka med allt! Det har jag iofs gjort länge, och Robin älskar att leka med det lilla köket av plast som står i hans rum. Nellie fick senast för några veckor sen en ny leksaksbil och en bilmatta till rummet. Jag uppmuntrar dem i leken oavsett vad de leker.
Föräldrar som säger saker som "va? klär han ut sig till prinsessa??? nej, sånt är ju för tjejer, så kan han ju inte göra!" gör mig rosenrasande! Det lustiga är dock att det är mer accepterat att tjejer leker med kill-leksaker än tvärtom. Likadant med kläder, en tjej kan ha en blå tröja på sig, men en kille kan inte ha en rosa utan att det kommenteras?
Jag vet att barnens garderob ser väldigt stereotyp ut idag. Men dels så byter jag inte ut den omgående av ekonomiska skäl, utan tar det efterhand som de växer ur sina kläder och det köps nytt. Och dels så är alternativen inte så många. Jag avskyr allt det grälla och mönstrade i affärerna, som oftast bärs av barn vars föräldrar vill handla könsneutrala kläder. Och kvar finns inte många alternativ, helt enkelt.
Däremot så har jag börjat handla mer på killavdelningen till Nellie. För att kläderna där oftast är mer praktiska och lekvänliga och i många fall snyggare. Ibland står det mig upp i halsen med allt det rosa, glittriga, gulliga som man hittar på tjejavdelningen....Men jag tycker inte heller om alla fula tryck på killarnas tröjor och mössor mm. Varken på killar eller tjejer.
Det är naturligtvis inte bara pga vilka kläder barnen har på sig som formar dem och avgör hur de kommer att bemötas för resten av livet. Det är sååå mycket mer. Och bara efter ett par kapitel i boken så har jag lärt mig massvis. Jag kommer vara en helt ny människa när jag läst ut den! ;-) Jag kommer antagligen uppdatera här efter hand som jag läser boken och de olika kapitlen!
Berättade för min make om boken häromdagen, och han tog det väl ungefär som väntat. Oseriöst, ifrågasättande, överdrivande....jag hade inte tid att berätta allt jag läst, utan fick ta mycket ur sina sammanhang, så det är väl inte så konstigt det lät dumt och märkligt i hans öron. tyvärr är han inte typen som gillar att läsa böcker. Men jag ska göra allt jag kan för att få honom att vilja läsa denna boken. För det är en sån stor och viktig del av barnens uppfostran och uppväxt, så vi måste vara överens båda två om detta. Det räcker inte att jag köper barnens kläder så som jag vill ha dem, och det räcker inte att jag skriver barnens önskelistor till jul och födelsedagar. Det handlar om vår inställning till så mycket!
Jag ska med mina nya kunskaper och min nya insikt försöka hantera omgivningen så gott det går. Just nu är det så mycket nytt som jag tror stenhårt på och verkligen övertygats om till 100%, att jag blir irriterad på inställningen hos folk som gör tvärtom. Som gör som alla alltid gjort i alla tider. Jag blir frustrerad över att alla inte bara vill kasta sig till biblioteket och låna boken, eller beställa den på nätet omgående. Varför vill man inte ge sitt barn alla dessa 100 möjligheter, istället för de två som presenteras för dem idag???? Men jag får helt enkelt lugna ner mig och tänka på att alla andra är där jag var för låt säga ett halvår sen? Man måste vara redo att ta in nåt sånt här stort och viktigt. Man måste ha kommit till en punkt då man känner att man är beredd att arbeta lite för att ge det bästa till sina barn. Och så måste man läsa böcker! (vilket inte är lätt för en trött småbarnsmamma alla gånger...)
Men varför i hela fridens namn har det tagit mig så himla lång tid att låna den själv och läsa???????
Frågan är väl nu bara hur man ska få folk intresserade av detta!? För jag kan garantera att de allra flesta kommer skita i mina tips och det jag delar med mig av av det jag lärt mig av denna boken. De allra flesta kommer fortsätta som förut, och världen kommer aldrig förändras och bli mer jämställd, och reklamen från leksaksföretagen kommer alltid att ha sidor för pojkleksaker och sidor för flickleksaker. Och män kommer alltid tjäna mer pengar än kvinnor. Och kvinnor kommer alltid att ses som de som tar hand om hem och barn, medans män är de som försörjer familjen. And so on.
Just detta med kläder och leksaker kan tyckas är lite löjligt. Inte har tröjans färg nåt med hur jämställt samhälle vi har om 20 år att göra, liksom?
Men det är lite mer grundläggande än så, faktiskt. Och just kläder och leksaker är en ganska stor och viktig del av ett barns liv och uppväxt.
Jag fick t ex en kommentar av en vän som jag gärna vill använda, för jag tror den representerar många där ute:
"mina barn får ha vad de vill på sig och leka med vad de vill. men min dotter är nu så pass stor att hon själv får följa med till affären och välja kläder, och då blir det ofta det där tjejiga"
Just det där att dottern väljer själv vad hon vill ha och hon väljer det flickiga, det beror antagligen på att hon inte vet om så mycket annat för hennes del. Min snart 4-åriga dotter föredrar ju säkert det tjejiga oxå, eftersom det är det hon haft på sig sen hon föddes typ. och dessutom är det så många som berömmer henne "åh, vad fin du är i din kjol idag!" och bekräftar det söta och flickiga, så det är ju inte alls konstigt om hon föredrar det om hon nu känner sig så fin i det pga alla andras kommentarer och blickar!
Nu försöker jag istället ge henne samma typ av komplimanger när hon har ett par sköna och praktiska (och snygga!) byxor på sig, eller en fräck tröja. Nån dag tyckte jag hon var så himla tuff och fräck i sina pösiga brallor, basketkängor, luvtröja och mössa, så jag kunde inte sluta ge henne komplimanger för hur tuff och snygg hon var i de kläderna. =) På detta sättet kommer hon ju ha så många fler möjligheter när det gäller att välja kläder,och barn (och vuxna) bemöts ju utefter hur de är klädda, så är det bara. Om hon förstår att hon är vacker, snygg och tuff i en massa olika sorters kläder, så kommer hon en vacker dag när hon blivit lite större, hitta en smak och en stil som hon verkligen gillar, som är baserad på alla typer av kläder, inte bara de på tjejavdelningen.
Faktum är att vi bemöts och bedöms av omgivningen pga de kläder vi bär och hur vi ser ut. Ofta bemöts pojkar i mörka dova kläder och actiontryck på tröjan med en attityd som signalerar till pojkar att de ska vara tuffa, modiga, starka. Medans flickor i ljusa, glittriga och gulliga kläder möts med attityd som signalerar att de ska vara vackra, tysta, ömtåliga. Flickors kläder är sällan lekvänliga, utan begränsar barnet i sin lek, både i form och färg, då smuts syns mer på ljusa kläder. För flickor ska ju vara hemmavid och leka stillsamma lekar!?
Pojkars kläder tål det mesta, för de ska ju vara ute och leka och springa och busa!?
Det är ju inte klokt.
Varför finns det inte mer "könsneutrala" kläder? Som är snyggt på alla barn, och som går att leka i samtidigt som det är fräckt och snyggt och fint och tufft att ha på sig? (som inte är retromönster, blommigt eller tusen färger på samma gång?)
