Nyårsraketer - djävulens påhitt

För ungefär 6-7 år sen skaffade jag och maken en hund.

 Denna hund var fullkomligt livrädd för sånt som smällde. 

 Vi fick därför droga vår hund på nyårsafton. Han hade behövt sövas ner med narkos för att slippa lida helt, för tabletterna vi gav honom gjorde honom visserligen trött, men han sov inte, som mina föräldrars skotträdda hund gjorde, utan han blev vinglig och ännu mer rädd, nu inte bara av alla raketer och smällare, utan även av rädslan för vad som hände med honom.
 Vi höjde musiken i lägenheten kring tolvslaget så han inte skulle höra, vi rullade ner gullgardinerna så att han inte skulle se, vi låtsades inte om att vi hörde några smällare alls för att undvika att vi ofrivilligt skulle bekräfta hundens rädslor genom kroppsspråk mm.

 Men han var fortfarande alldeles, alldeles livrädd för varje smäll. Och det belv en hel del smällar, som alltid på nyår.

 Hunden var så skotträdd att han inte ens vågade göra sin behov på flera dagar, då det även dagarna före ochdagarna efter nyårsafton skulle smällas en hel del där i stan där vi bodde. Det enda han hann med var att kissa några få korta gånger, sen small det alltid. Det gick inte att ha honom lös över huvudtaget då, för när det small, så sprang han, fullkomligt panikslagen. Och det kunde ju slutat precis hur som helst när man bodde nära en hårt trafikerad väg. Det gällde att hålla hårt i kopplet.



 Det var efter detta första nyår med skotträdd hund som jag började se nyårsraketer och smällare med andra ögon.

 Innan hade jag aldrig haft en tanke på nåt annat än att det smällde lite och såg fint ut på natthimlen.


 Men plötsligt så kändes det som om jag skulle vilja förbjuda varenda jävla butik att sälja skiten, och varenda jävel som tände raketer och smällare kunde gott smälla den i sitt eget ansikte, om de nu var såna idioter som höll på med tramset!

 För till vilken nytta och till vilket nöje är dessa raketer och smällare?

 Det är inte bara skotträdda hundar som blir lidande. Vilda djur måste bli minst lika rädda!

 Sen jag dessutom blev förälder har jag ännu mindre begripit mig på fyrverkerier. Man själv orkar inte vara vaken till 12 många gånger, särskilt inte som nyblivien förälder. Barnen orkar definitivt inte vara vakna. Det var hemskt nervöst ett av åren då dottern sov så fruktansvärt illa under en väldigt lång period, och vi behövde verkligen inte att hon vaknade av alla raketerna!

 Det är dessutom väldigt farligt att hålla på med fyrverkerier, det kan skada både människor djur och egendom, och det både oavsiktligt och avsiktligt.
 Hur många söndersprängda brevlådor finns det inte på nyårsdagen? Och garanterat kan vi läsa om i tidningarna på nyårsdagen om stupfulla killar (oftast är det faktiskt killar som pysslar med dessa dumheter) som förlorat händer eller delar av ansiktet under nyårsnatten.

 För mig har det nog dessutom alltid varit fullkomligt obegripligt att man bokstavligt talat vill elda upp sina pengar. Det är vansinnigt dyrt med raketer, särskilt de som är något utöver det där vanliga. Och det är väl klart man vill titta på nåt utöver "det vanliga"...?

 Och vem ska egentligen städa upp efter alla som roat sig med raketavfyrningar? Vem gör det?


 
 Är det verkligen värt allting?

För några minuters "fint att titta på" och för att det "hör till" på nyår, så blir så många djur lidande, många barnfamiljer störda, och många dumskallar skadade, samt naturen väldigt nerskräpad. Vill folk kasta pengar i sjön så är det upp till var och en, det är ju i alla fall inget som stör eller skadar någon annan. Men det andra?



 Om du inte brytt dig om konsekvenserna för många människor och djur innan, så borde du nog göra det snart. En dag kanske din hund inte vågar göra sina behov pga smällarna. En dag kanske dina barn vaknar och har svårt att somna om och är rädda på nyårsnatten. En dag kanske din brevlåda sprängs i bitar. Eller så brinner ditt hus ner pga en defekt raket. En dag kanske din son får ansiktet bortsprängt av en svindyr men förmodat vacker raket.



 
 


Kommentarer
Bea (Max & Leos mamma)

Håller med dig. Visst är det fint med några få raketer, men jag kan lika gärna vara utan dem. Vi hade också en skotträdd hund, han mådde piss rent ut sagt runt nyår. Vi "drogade" också honom men det hjälpte inte så mycket. Vi hade ett hus med källare och hunden bodde i källaren under flera dagar! Kissa var en pärs...

2010-12-28 klockan 20:36:15
Länk: http://famgranath.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

Länk:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0