Det kan vara väldigt jobbigt att hantera ilska ibland.

 Man blir arg på saker som man inte kan påverka, men vart ska ilskan ta vägen? 

 Om det ändå hade varit nåt som egentligen inte spelar så stor roll i det stora hela. Då hade det varit lite enklare.

 Men OM olyckan skulle vara framme så skulle det bli tragedi.

 TRAGEDI!!!!!

Bara för att folk väljer att inte lyssna på mig! Mig och många andra kloka människor.




 Jag försöker komma på sätt att bli av med ilskan. Att rikta den mot berörda personer fungerar inte. De lyssnar inte nämligen.

 Ett av sätten är att kanske förstå varför dessa människor som jag blir så arg på, tänker och gör som de gör. Alltså, jag skulle verkligen vilja veta hur de resonerar när de har fakta i handen.

 Om de någonstans, medvetet eller omedvetet tänker att "det händer ändå inte oss".

 Eller om de bara tror att forskning och tester ljuger?

Eller om de har nån slags inre stolthet av nåt slag som gör att de inte kan erkänna att de gjort fel i en såpass stor och viktig fråga?

 Eller har de inte ekonomi att "göra om, göra rätt"?

 Eller finns det andra skäl som gör att de anser att de fattat ett bra beslut trots bevis på motsatsen?



 Jag skulle gärna vilja veta. På riktigt.
 För att förstå.
 För att kunna föreställa mig hur de resonerar.


 Även om jag aldrig kommer kunna acceptera att man väljer bort säkerhet, och därmed sina barns LIV i en eventuell olycka.



 Jag vill att mina barn ska leva länge till. Även efter en eventuell bilkrock. Chanserna för detta ökar med 90-95% när jag har dem i en bakåtvänd bilbarnstol. Är det möjligt, så ska de åka så tills de blir 5 år. Eller åtminstone så länge som möjligt efter 4 år.


 Än så länge har jag inte hört talas om en enda person som ändrat sig trots fakta och information och tjat. Så det är nog helt meningslöst att vara på folk om detta. Tyvärr. 

 Tänket som "låt folk göra som de vill" och "alla är vi olika" funkar dock inte här. Inte när det är en fråga om liv och död.

 Och det är obegripligt att det inte finns en lag som backar upp alla dessa bevis och fakta. Så länge det inte gör det så är det väl vi kloka människor som är rädda om våra barns liv, som får ta skit från de andra när vi diskuterar frågan.

 Men de får vara tanklösa om de vill.

 För ja, förlåt mig ni vänner som läser och tycker annorlunda, men i mina ögon ÄR det tanklöst att utsätta sina barn för såna risker. I stort sett oavsett skäl.




 Det betyder inte att jag inte tycker om er ändå.
Jag tycker bara hemskt illa om era beslut.
 
För jag vill inte se nån av er gå under av sorg om olyckan är framme.

 Så enkelt är det.