Varför vi vuxna inte går omkring i grönrandiga sparkdräkter

Om det är fler som undrar om jag och barnens pappa också klär oss genusmedvetet, så kan jag meddela att nej, det gör vi inte, av flera skäl.

 Dels sänder det antagligen ganska tokiga signaler att gå omkring i mjukisbyxor i regnbågens alla färger varje dag, och lössittande tröjor.

 Dels är det skillnad på vuxna kroppar, vilket det inte är på små barns kroppar. Därför behövs det alltså inte göra nån skillnad på barnkläder.

 Dels så har vi inte samma behov av att klättra och leka som barn har, vi behöver alltså inte samma rörelsevidd och bekvämlighet i våra kläder.

 Och dels så är vi vuxna, och kan förhoppningsvis välja att sända ut de signaler vi vill som påverkar hur folk vi möter bemöter oss. Något som barnen inte kan, och därför hjälper vi dem på traven, genomn att köpa deras kläder, och då välja kläder vi vet kommer få folk som ser och träffar dem att bemöta dem på ett vettigt sätt.


 Någon menar på att barn vill göra som vi vuxna gör, och om vi klär oss i hårda jeans och tajta tröjor så kommer de också vilja göra det. Ja, barn vill väl prova att köra bil också, och smaka på ölen vi dricker, eller sminka sig, eller skära med vassa knivar i köket. Men det får de inte, för det är inte lämpligt för barn.

 När de blir äldre får vi ta diskussionen då. Men än så länge är det vi vuxna som bestämmer över barnen för deras eget bästa, och däri ingår valet av kläder och leksaker till stor del.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

Länk:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0