Kraschad regnbåge
Äntligen börjar barnens garderob se lite vettig ut!
Jag har tillsammans med tomten fyllt på med en massa färgglada, mjuka, sköna, bekväma, roliga unisexkläder i båda barnens garderober, och det ni ser här ovan är bara en del av allting
som tillkommit nu de senaste kanske två veckorna.
Målet är att det ska se ut som om regnbågen kraschlandat i byrålådorna. Och alla dotterns kläder ska gå i arv till lillebror. =) Därför känns det något roligare att köpa kläder till henne nu, eftersom de kommer användas hur mycket som helst, till två barn! Och kläderna jag köper till honom är i stora storlekar,
så han kan ha dem så länge som möjligt i gengäld.
Plaggen är inhandlade på Åhléns, Lindex, Kappahl och Ica Maxi (!).
Mupparna-tröjorna och en hel del andra unisexkläder är dessutom på rea i vår Lindexbutik just nu.
HM har jag nästan slutat handla på. Det som förr var min
favoritaffär när det gällde barnkläder,har nu i princip ingenting som passar den nya stilen.
Det finns inga som helst unisexkläder i glada färger där. Pinsamt, HM!
Och jag tror inte jag har handlat kläder på Åhléns någonsin innan, eftersom
det inte funnits något i min (gamla) smak där.
Men nu är det annorlunda, jag skulle lätt kunna spendera ett par
tusenlappar på barnkläder där. =)
Barnens julklappar har blivit kanonbra, i princip allting! Så det var över förväntan, måste jag nog säga.
Och det är jag glad över.
Jag hoppas folk lärt sig vad som är ok att ge i fortsättningen; vad som verkligen uppskattas av både barn och oss föräldrar, och som "kan" lekas med av alla, samt hur bra det är att följa önskelistor så man inte får dubletter eller tripletter....!
Vi är hur som helst väldigt tacksamma och glada för de fina julklapparna!
<3
Unisex kläder i en butik nära mig!
Både deras Pippi-kollektion och deras Barbapapa-kollektion är helt underbara!
Tröjor, pyjamas, leggings, tröjor, munkjackor, jeansbyxor, mjukisbyxor.....! Heeeelt underbara!!!
Tyvärr fanns bara två av plaggen på deras hemsida:
Förr eller senare ska alla dessa underbara plagg finnas i barnens garderober!
De är dessutom jäkliga på vackra, roliga och annorlunda julgransdekorationer som jag vill ska pryda vår gran i år! Synd bara de kostar 30-80 kr PER STYCK......inget man, som jag skulle vilja, pryder hela granen med....men några stycken får det nog bli iaf!
Ska hon aldrig få ha rosa på sig?
"Vad tror du händer om din dotter får ha lite rosa på sig ibland?"
eller "Varför är det så viktigt vad barnen har på sig?"
Och eftersom jag är säker på att det är många flersom undrar samma sak, så ska jag återigen försöka få er att förstå.
Som jag skrivit flera gånger förut: det är inte fel på rosa. Men när HELA garderoben i princip är helrosa i olika nyanser, och dessutom innehåller blommor, fjärilar, rosetter, spets, volanger osv, så är det helt omöjligt för min dotter att själv VÄLJA vilka kläder hon vill ha. Det finns bara en valmöjlighet!
Och eftersom vi får alla barnens presenter de får under hela året, under två månader, då de fyller år såpass nära jul, så är det EXTRA viktigt att det är NU vi försöker balansera upp allt det rosa med lite andra fäger!
Så att VALET FINNS att välja rosa en dag men blått eller grönt eller rött eller gult en annan dag!
Det är exakt samma sak med sonen och hans blå killgarderob. Men han har inte fått några presenter ännu.
Det är inte heller bara färgerna jag vill förändra i garderoben. Det är allt! Det ska vara väldigt skönt och bekvämt att röra sig i och leka i kläderna från och med nu!
Inga fler stuprörsbyxor som är omöjliga att klättra i. Inga hårda jeans som skaver när man sitter ner. Inga moderiktiga tunikor som är i vägen vid lek. Inga mer vuxenkläder i miniformat, eftersom jag insett att det inte hör hemma på barn!
Mjukt och skönt och funktionellt! Så att barnen kan få vara barn, och leka barns lekar, så länge de kan!
Jag är helt övertygad om att barn bemöts på olika sätt beroende på vad de har på sig för kläder. En flicka i rosa klänning blir bemött på ett helt annat sätt än en pojke i svart spindelmannentröja. Människor omkring dem ser dem direkt i könsrollerna, och ser dem inte som BARN.
Det är ingen skillnad på pojkar och flickor i dessa åldrarna. Det är vi som skapar skillnaderna som finns. För att de ska passa in i könsrollerna som blir mer och mer snäva ju större de blir.
Jag vill att mina barn ska bemötas på samma sätt. Det kommer förhoppningsvis göra min son till en lite mer mjuk, omtänksam, pratsam, försiktig och go kille än en"genomsnittlig kille. Och min dotter till en lite mer tuff, framåt och modig tjej än genomsnittet.
Jag kommer dock inte att neka mina barn att ha en viss typ av kläder eller färger på sig. De ska få välja själva.
Men för att valet ska bli deras eget val på riktigt, så måste ha nåt att välja mellan.
Och det har de nästan inte alls idag.
Kalle som Lucia
Förändra världen
Och hon började läsa i slutet va nån anledning. Det sista avrundande kapitlet.
Och det första hon sa till mig om boken sen, var:
"Man vill ju förändra hela världen!"
Och det är precis så jag känner oxå.
Man vill, men vet att det inte går.
Men det hindrar inte mig från att försöka ändå. Någon skillnad kommer jag att göra ändå.
Om det så bara är med mina egna barn.
Svar från H&M och Lindex
Lindex´s svar på mitt mail låter såhär. (det finns liiite hopp ändå!)
"Hej Jenny,
Deyt är mycket intressanta förslag du har.
Vi är glada över att höra vad våra kunder tycker, det betyder mycket för oss i vår framtida utveckling. Lindex jobbar framåt hela tiden med att tillgodose kunders önskemål. Jag kommer även att skicka ditt mail vidare till inköp/barn så att det får ta del av ditt mail.
Tack för att du tog dig tid att skriva till oss om vad du tycker. Vi hoppas du kommer att fortsätta att handla hos oss på Lindex!
Med vänlig hälsning
Jenny
Lindex Kundservice
------------------------
Tele: 020-570 580
Öppettider: Vardagar 9.30-17.00"
Och här kommer svaret från H&M. Inte lika hoppfullt, dock...
"Hej Jenny,
Tack för ditt mail. Vi uppskattar när kunder hör av sig till oss, på så sätt kan vi bli bättre.
Vi väljer att dela in vårt sortiment i pojk- respektive flickkläder för att det finns en efterfrågan på det från våra kunder, precis på samma sätt som vi har en dam- och en herravdelning. Vår målsättning är att göra det så tydligt som möjligt för kunden. Som kund är man naturligtvis välkommen att handla från vilken avdelning man vill.
Det finns fler varutyper av flickkläder än pojkkläder, precis som det också gör på dam- respektive herravdelningen. För flickor finns olika typer av kjolar och klänningar som det inte finns någon motsvarighet till för pojkar. En målsättning är att ha ett brett färgspektra för både pojkar och flickor. Vi har till exempel börjat se att rosa blir en allt mer populär färg för pojkar, och att lila som färg blir alltmer populär för flickor, liksom färgerna grått och svart. På pojksidan har det även denna sommar varit populärt med lite mer romantiska, kortärmade skjortor i tunnare kvaliteter.
Målsättningen på H&M:s design- och inköpsavdelning för barn är att sätta barnen främst och att barn ska få vara barn. Vi skapar kläder för olika tillfällen såsom vardag, lek, kalas/fest och sport. Barnkläder ska vara praktiska och fylla en funktion. De ska vara slitstarka, prisvärda, ha god kvalitet samt vara moderna och funktionella.
När det gäller reklam för vårt barnkoncept har vi speciella riktlinjer. Vad gäller barnen som är med i vår reklam är vi noga med att de deltar av egen fri vilja. Vid fotografering av barnbilder finns alltid en representant från H&M på plats för att försäkra seriositeten och barnens säkerhet. Vi marknadsför kläder för både pojkar och flickor i olika åldrar och får också mycket positiva reaktioner från våra kunder, men det är tyvärr svårt att göra reklam som alla tycker om.
Ännu en gång, tack för ditt mail.
Vänliga hälsningar
H&M Hennes & Mauritz Sverige AB"
H&M verkar inte ens ha svarat på just mitt mail. Det skriker "massmail" om detta, tycker jag. Alla mail som liknar mitt får säkert samma svar. De har inte återgett eller refererat till något av det jag skrev om.
Jag kommer svara åtminstone på H&M:s mail och kommentera en del saker. Återkommer med det.
Klagobrev till butikskedjorna
Jag har precis skickat iväg ett mail till de största klädkedjorna med stort barnklädessortiment. H&M, Kappahl, Lindex och Cubus blev det denna gången. Kanske mailar jag fler kedjor framöver.
Jag tror i och för sig inte mitt mail gör nån skillnad i det stora hela. Men kanske är det många med mig som gjort samma sak innan, kanske vill även du göra det?
Jag kände bara att jag vill inte sitta och inte göra någonting, och nu har jag i alla fall försökt.
För den nyfikne (eller för den som vill inspireras till ett liknande mail?) kommer mailet här:
"Hej!
Jag vet inte om detta mailet hamnar rätt nu, men vänligen vidarebefodra det till rätt avdelning/person om så inte är fallet.
Jag skulle nämligen vilja framföra lite synpunkter på ert barnklädes-sortiment.
För det första är det förfärligt att det är så grovt indelat i FLICK-kläder och POJK-kläder.
Vad hände med BARN-kläderna? Kläder som passar både pojkar och flickor? De FÅ plagg eller "kollektioner" (det är skrattretande att kalla det kollektioner) som finns idag syns knappt, och är så begränsade i färg, mönster och modeller, det faller långt ifrån alla som vill ha könsneutrala BARN-kläder i smaken!
När barn är så små så är det ingen skillnad på könen. Varför ska de växa upp och tvingas bära mini-vuxenkläder? Varför bara rosa, lila, rött och ljusa kläder, med änglar, prinsessor, älvor, gulliga djur, rosetter, volanger och glitter att välja mellan på tjejavdelningen? Och bara blått, brunt, svart, mörkt och murriga kläder med fordon, actionfigurer, sport och typiskt "fräcka och häftiga" detaljer på killavdelningarna?
Har ni funderat på vad det sänder för signaler till barnen? Och på hur barnen bemöts när de har de där kläderna på sig?
Jag vet att det finns enstaka plagg som kan bäras av både pojkar och flickor och som är könsneutrala. Men de är alldeles för få, och ser ungefär likadana ut allihopa!
Jag vet, genom kompisar och framförallt genom olika forum på bl a familjeliv.se samt genom bloggar, att efterfrågan på fler och mer varierande könsneutrala är väldigt stor. Dessutom är det många fler än jag som reagerar starkt negativt på den könsindelning som finns på barnklädesavdelningarna.
Jag har väldigt många idéer på kläder som jag är säker på skulle bli populära. Idéer som inspirerats bl a från de dyra webbutikernas och home party-företagens klädekollektioner, där många med mig inte vill spendera så stora summor på kläder.
Jag har även många idéer på kläder som jag personligen skulle vilja se i handeln.
Jag vill t ex ha glada färger, randigt eller enfärgat, men gärna med ROLIGA TRYCK på, t ex roliga djur med fräcka detaljer.
Och mjuka, sköna, tunna pösiga jeans och andra byxor.
Jag vet inte ens om det finns, men kanske plagg som är mer än bara basic, det blir så lätt tråkigt med SAMMA modell på tröja (långärmad eller kortärmad t-shirt eller tunika), och SAMMA modell på byxor (mjukisbyxor med eller utan mudd alternativt nån konstig långkalsongmodell).
Kanske detaljer på kläderna, som gör dem lite roliga och annorlunda?
Jag vill ha variation från det jag sett hittills!
Jag är säker på att ni får massor av sådana här mail, men jag känner att jag kan inte längre bara sitta och inte göra något åt saken. Nu har jag åtminstone försökt.
Ni är välkomna att kontakta mig om ni vill.
Mvh Jenny XXXXX
(adress)
(telefonnummer)"
Barnens önskelistor (som ska följas!)
Barnens önskelista inför jul och födelsedagar
Dottern, 4 år:
- Astrid Lindgrenfilmer, hela spelfilmer): Pippi (ej på de sju haven, men gärna de andra), Karlsson på taket, bröderna lejonhjärta, Emil och griseknoen, Rasmus på Luffen
- Fem myror är fler än fyra elefanter-filmer (alfabetet)
- utklädningskläder, ej typiskt tjejigt eller typiskt grabbigt!
- ljudsagor
- alfabetsspel (fem myror är fler än fyra elefanter)
- kläder storlek 110 (bekväma, könsneutrala, färgglada enfärgade eller randiga, ska kunna bäras av både killar och tjejer!)
- Buzz Lightyear-docka
- Toy Story-film (1 eller 2)
Sonen, snart 2 år:
- Scooby Doo-relaterade leksaker
- Kläder storlek 92 (bekväma, könsneutrala, färgglada enfärgade eller randiga, ska kunna bäras av både killar och tjejer!)
- munspel
- blockflöjt
- trumma (enkel)
- astrid lindgren-filmer (de som inte dottern får)
Magnus Betnér slår huvudet på spiken!
Specifika önskelistor - håll er till dem!
Om man har en alldeles för specifik önskelista, åt sig själv eller barnen, så kan det uppfattas lite "ha-galet", som om man bara vill ha, vill ha, vill HA.....Utan tanke på att man ska vara tacksam över att få något över huvudtaget.
Men sen man man vända lite på det oxå.
Varför gör jag en önskelista till mina barn, t ex? Jo, för att jag vet vad de saknar, önskar sig, vad de behöver och vad de inte har.
Och nytt för i år är även att jag vet vad jag inte vill att mina barn ska ha för leksaker eller kläder.
I år betyder listan mer än någonsin att det är DETTA de vill ha/behöver och INGET ANNAT. Det är så för att jag inte vill att barnen ska få något som jag sen ändå tänker lämna tillbaka eller byta, då det inte är lämpligt för dem ur olika synpunkter.
Jag är högst medveten om att detta kommer skapa kraftiga reaktioner från olika håll. Säkert kommer en å annan strunta i önskelistan som vanligt ändå, men passar de inte in i genustänket, så kommer de inte användas.
Det läggs extra mycket vikt på detta just nu, därför att inom loppet av 2 månader kommer båda barnen att fylla år, och så är det julafton. Mycket presenter och julklappar med andra ord.
Så varför inte bara följa önskelistan, som är lång och har gjorts med omsorg, och respektera att vi som föräldrar vill det bästa för våra barn, och därför kunna erbjuda dem ett brett utbud av leksaker och kläder, inte bara det könsnormativa?
Om man inte hittar något i önskelistan som fungerar att köpa till våra barn, så går det bra att ringa och få ett OK från oss innan något annat köps.
Och om det inte fungerar heller, så kan man faktiskt strunta i att köpa nånting över huvudtaget.
Våra barn överlever faktiskt utan ett BERG av leksaker.
Vi är inte otacksamma. Vi är himla glada över att det finns människor som bryr sig om våra barn och vill ge dem gåvor, så tro inget annat.
Vi vill bara att de ska få de bästa förutsättningarna i livet. Och någonstans i det stora hela, så är det faktiskt väldigt viktigt med leksakerna och kläderna, oavsett vad andra människor tror om den saken.
Och kan folk inte respektera det, så är det himla tragiskt.
Inspirationskällor
Upptäckte nyss hennes blogg via Lady Dahmers blogg och jag är redan fast.....här kan man lära sig mycket!
Ni måste verkligen kolla in hennes inlägg om genus! provocerande, informativt, smart och lite roligt. :-)
Läs här och njut!
Var kan jag handla kläder?
Jag måste tänka om, tänka annorlunda när jag ska handla kläder och skriva önskelistor till barnen inför jul och födelsedagar.
Det ska erkännas att det är lite svårt ibland. Att jag särskilt nu i början måste stå emot den gamla invanda impulsen att köpa söta diadem och titta längtansfullt mot de vackra klänningarna och tunikorna på tjejavdelningen.
Jag har ju faktiskt klätt min dotter väldigt tjejigt i 4 år nu, om man bortser från den allra första tiden då hon var nyfödd. Då var det vitt, gult, grönt i första hand. Men efter hand som hon växte, så försvann de könsneutrala kläderna som passade min smak och stil, och de få plagg jag hade i andra färger än rosa, matchade inte med allt det rosa och rött som bara fanns i butikerna. Så jag gav efter och sen har det bara gått av farten.
Det käns lite sorgligt att överge allt "det vackra", men det står för något jag inte längre vill stå för, som jag inte vill att mina barn ska stå för. Jag vill inte att mina barn ska tro att de måste vara söta, vackra, dockliknande för att bli uppskattade och älskade. Jag vill att de ska känna sig älskade för de personer de ÄR.
Det betyder oxå att komplimanger för barnens utseenden eller kläder inte är okej längre. det finns massor av andra uppmuntrande ord man kan ge till dem. Men jag vill inte ha fokus på utseendet eller kläderna.
Som jag skrivit förut, så är det viktigt att nu i början verkligen visa dottern vilka andra alternativ det finns. Vi ska tillsammans träda in i den färgglada klädvärlden, där första prioritet är att hitta kläder som är fint på både pojkar och flickor, och de ska vara bekväma, lekvänliga och helt enkelt annorlunda mot de kläder hennes garderob fortfarande är full av.
Jag har mycket svårt för retromönster och retrofäger. Jag gillar inte mönster över huvudtaget. Randigt går dock jättebra, och så enfärgat. Möjligen med nåt litet enkelt tryck på tröjan eller så.
Och jag har alltså problem att hitta sådana kläder. Kappahls Kaxs-avdelning, som ska vara lite könsneutral, är minimal och tråkig. Lindex är ännu sämre. HM ska vi inte ens prata om.
Så, vart hittar jag då dessa enfärgade, eller randiga, tröjor? Och färgglada sköna byxor? Och klänningar som INTE är rosa, röda eller lila och saknar rysch-pysch, Hello Kitty/barbie/prinsess/älv-tryck?
Det vore toppen om man inte blev helt ruinerad av att köpa ett par tre plagg åt gången, dessutom.
Någon som vet vart jag hittar sådana kläder?
Denna tröjan är superfin. Men det känns inte okej att lägga 300 kr på en tröja. Faktiskt.
Grattis, du är nu officiellt tjejig!
Så himla tragiskt, alltså.
Idag handlar det om en "nördig" tjej som ska göras om, insida som utsida, för att passa in i samhället bättre, verkar det som. Dvs hon ska lära sig gå i högklackat, hon ska träffa en massa killar och bjuda ut dem på dejter och på skolbalen.
Vissa aspekter är ju bra. Hon ska bygga upp sitt självförtroende och tro mer på sig själv och vad hon klarar av. Vem som helst mår ju bättre av ett bättre självförtroende, liksom.
Men sättet det görs på stör mig lite. Att hon inte riktigt duger som hon var från början.
Hennes stylist utbrast: "Nu är du officiellt tjejig!" när nördtjejen tagit hål i öronen, och hennes mamma
sa: "Jag är mycket stolt över henne", när allt hon hade gjort var att klä sig i en (förvisso väldigt snygg) röd balklänning, låtit sig bli sminkad och tagit av de tonade glasögonen samt fått håret fixat lite.
Varför är "tjejig" något att sträva efter att vara? Skulle det vara bättre att vara typiskt tjejig än nördig?
Och varför är man stolt över sin dotters nya utseende? Hon har inte preseterat något, hon har bara blivit vacker enligt samhällets normer!?
Och varför fick denna nördtjej inte ragga baldejt på stranden i sina vanliga kläder, utan skulle tvunget visa upp sin kropp i en bikini?
Ge mig styrkan att ge mina barn bra självförtroende och få dem att känna sig trygga i sin person utan att de måste passa in i samhällets snäva ramar.
Jag hoppas de växer upp med vetskapen att det är okej att vara precis så som de är och vill vara.
Att ingen har rätt att tycka de är konstiga eller udda, eller fel.
Att allt är okej.
Svag som en kvinna
"Raymond" är en av dem.
"Humorn" är så torr att sandpapper känns som rena rama oceanen i jämförelse, och karaktärerna är riktigt jävla oattraktiva, och då menar jag inte deras utsida.....
Och pricken över i:et kom idag, när jag av nån totalt oförklarlig anledning slog på 3:an och inte zappade vidare från detta horribla program....
Ja, ni vet ju var jag står i det här med genus och jämställdhet och den biten? Och att genus handlar om att utplåna könsrollerna? (inte könen, alltså) Det ska alltså vara okej för både flickor och pojkar att vara känsliga och tuffa, man ska överskrida könsrollsgränserna och låta barnen (och de vuxna, för all del!!!) få vara precis så som de vill. Utan att behöva anpassa sig efter omgivningens förväntningar, om att män är tuffa och gråter inte, och kvinnor är vackra och känsliga. Typ.
Jag blev därför väldigt störd av att se hur Raymond hade "kommit på" sin pappa med att klappa en kanin! Denna pappan blev vansinnig över att detta berättades för familj och vänner och han då fick "framstå" som en riktig mjukis, och inte den hårda, tuffa "manliga" karlakarl som han ju faktiskt var!? Det uppstod värsta kalabaliken, och pappans kompisar gjorde narr av honom och pappan skrek och gormade och gjorde allt för att förneka kaninklappningen och för att få de andra att återigen tro att han var supertuff och supermanlig.
Frukosten fastnade i halsen.
Mest för att jag tycker det är så otroligt tragiskt!
Nu vet jag ju att det är en fiktiv serie på tv, bara. Men verkligheten ser faktiskt ut ungefär sådär.
Många barn kommer växa upp med fäder som kommer göra allt för att vara så manliga och tuffa som möjligt, och sönerna kommer tro att det är så de ska vara för att passa in, bli godkända.
Gud förbjude att även män börjar prata om och visa känslor, liksom! Att bli "svaga och känsliga som kvinnor" och faktiskt bidra till att relationer blir lite enklare då man plötsligt kommer kunna kommunicera med varann!?
Ja, hjälp. Det är ju verkligen något männen ska undvika.
Verkligen.
Vågar du förändra ditt tankesätt?
Exemplaret jag läser nu, har jag lånat om 3 gånger på raken på biblioteket.
Jag tycker det är dags att skaffa ett eget exemplar. Att läsa om och om och om igen, och att låna ut till folk som umgås mycket med mina barn. En "bibel" för en nyfrälst som mig.
Alla som någonsin kommer i kontakt med barn borde verkligen läsa denna boken. På riktigt. Jag menar allvar, denna boken borde läsas av ALLA.
Jag beställde nu, och fick 50 kronor i rabatt, genom att skriva "Familjeliv2010" i kampanjfältet i beställningsformuläret.
http://www.olika.nu/index.php?option=com_content&task=view&id=121&Itemid=91
Så vad väntar du på?
Några klick och tangenttryckningar och så har du snart en ny inställning till barn och bemötande och ett helt nytänknde i din hand.
Vågar du?
Inga förbud
Och jag svarade:
Det finns inga förbud. Men eftersom det varit mycket tjejigt och sött och gulligt till dottern som snart blir 4 år, och hon inte blivit introducerad för allt det där andra, så kommer jag nu under en "inkörningsperiod" visa för henne att man kan ha lite tuffare (och bekvämare) jeans från pojkavdelningen och andra utklädningskläder förutom prinsessklänningar och liknande. När hon insett att allt är okej, så kommer hon få välja själv. Vill hon då ha söta klänningar så får hon det. Vill hon ha pippilångstrumpdräkt får hon det. Vill hon ha piratkostym får hon det.
Men hon måste få veta att det finns andra alternativ än det supertjejiga innan jag uppmuntrar henne till att välja helt fritt.
Igår köpte jag nya kläder till barnen. Pojken är knappt 2 år och fick godkänna valet av tröja (mest för sakens skull) och den blev röd och fin. Han klär himla bra i rött har jag upptäckt. =)
Flickan på 4 valde en bredrandig blå tröja från pojkavdelningen, där hon även valde ett par ursnygga jeans som är lite lösare modell, och därmed mer praktiska och bekväma att leka och röra sig i.
Och idag valde hon en piratdräkt till förskolans "pumpafest" på tisdag.
Jag är mycket nöjd. :-) Och framförallt är min dotter himla nöjd med sin piratdräkt som hon för tillfället springer omkring och leker i. Och hennes pappa ska fixa en kikare till henne, samt en ögonlapp, så är outfiten komplett. :-)
Bara ok att vara tuff grabb på tv?
Lite segstartad sådär.
Myser med barnen i soffan under täcket. Förvisso till barnprogram. Jag är ganska trött på barnprogram.
Men jag reagerade över en sak. Ja, jag har ju inte riktigt varit insatt innan. Och således inte reflekterat över problemet. Men nu är jag lite mer insatt.
Men av de 5 barnprogram jag sett bara idag, har det varit på en höft ca 30-35 karaktärer totalt. Och av dessa har endast 8 varit tjejer. Åtta???? Och då har inte en enda av dem haft någon huvudroll.
Det är likadant med barnfilmer. Och serietidningar. Och böcker. Om det är en tjej i huvudrollen, vilket alltså inte är så vanligt, så är det en supertjejig tjej. Med rosa, fjärilar, blommor, vackra klänningar, gullligull. Det är med andra ord inte "okej" för en tjej att köra brandbil, gå på skattjakt, köra racerbil och så vidare i den stilen. Däremot ska flickorna vara söta blommor, eller bara vara väna, försvarslösa och vackra prinsessor. Eller ha biroller, vara små sidekicks.
Jag vill se mera filmer och barnprogram, och läsa fler böcker och tidningar, om lite tuffare flickor, kanske riddare eller snickare, som gör samma saker som pojkarna och det helt naturligt. Lika gärna vill jag se mjuka, känsliga pojkar baka kakor och ta hand om kattungar. Jag vill att mina barn ska växa upp med uppfattningen att alla kan göra samma saker, oavsett om man har snippa eller snopp. Jag vill att de ska förstå att alla är lika. Värda lika mycket.
Jag vill att alla barn ska ha alla möjligheter. Det börjar med kläder, leksaker, barnprogram och filmer, böcker, och sättet vi talar till dem och ser på dem.
Alla människor får naturligtvis göra som de själva vill. Och jag vet att det är svårt att ta det steget att engagera sig i en sån här stor, grundläggande fråga. Mig har det tagit 4 år av föräldraskap. Många foruminlägg har skymtats i mängden, många blogginlägg har lästs halvhjärtat. Men nånstans började fröet att gro. Och 4 år senare har det tagit sig igenom jorden och ut i världen.
Men jag ser det som min plikt att åtminstone försöka komma åt de som ännu inte insett hur viktigt detta med genus och jämställdhet är. Få dem intresserade. Få dem att förstå att det är vi som föräldrar som har möjliheten att förändra människors syn på varandra, och sig själva, och samhället.
Jag har fortfarande mycket kvar att lära. Jag har bara läst en halv bok om saken, för tusan!
Men jag är ändå en bra bit på väg. Jag har fattat!
Äntligen!
Vill du ge ditt barn de bästa förutsättningarna att lyckas i livet?
Jag har bara läst ett par kapitel men har redan börjat ta till mig allt. Första natten efter att jag läste innan jag somnade, drömde jag bara om det jag läst.
Den handlar alltså om det här med genus. Inget jag tänkt på särskilt mycket innan, men de senaste månaderna, kanske halvåret, har jag märkt att jag tänkt mer och mer på det. Och börjat göra små förändringar.
Jag vill att mina barn, både pojken och flickan, ska växa upp och bemötas på ett jämlikt sätt. De ska inte sättas i fack pga kön, de ska mötas av omgivningen som människor. Och allting börjar med att jag som förälder ser till att de får alla möjligheter till lek, kläder, film, böcker osv, istället för det som är indelat i varsitt fack: det för pojkar och det för flickor. Det är skrämmande att läsa att t ex uteslutande ALLA tidningar för barn har karaktärer som är pojkar. Fimler, böcker och media, allt domineras av män och pojkar, redan från bebisstadiet!
Pojkar ska vara starka, modiga, leka med actionfigurer och gilla traktorer. Flickor ska vara vackra, omtänksamma och leka med dockor och gilla smink. Det är nåt som VI tutar i dem med våra presenter, vår bekräftelse på det de uppmärksammar, den typen av kläder vi köper till dem osv. Jag skulle kunna mala på i evigheter, men det bästa är nog att ni läser boken istället.
Hur som helst, det handlar inte om att förbjuda flickor att leka med barbie eller pojkar att leka med bilbana. Det handlar om att uppmuntra dem båda att leka med allt! Det har jag iofs gjort länge, och Robin älskar att leka med det lilla köket av plast som står i hans rum. Nellie fick senast för några veckor sen en ny leksaksbil och en bilmatta till rummet. Jag uppmuntrar dem i leken oavsett vad de leker.
Föräldrar som säger saker som "va? klär han ut sig till prinsessa??? nej, sånt är ju för tjejer, så kan han ju inte göra!" gör mig rosenrasande! Det lustiga är dock att det är mer accepterat att tjejer leker med kill-leksaker än tvärtom. Likadant med kläder, en tjej kan ha en blå tröja på sig, men en kille kan inte ha en rosa utan att det kommenteras?
Jag vet att barnens garderob ser väldigt stereotyp ut idag. Men dels så byter jag inte ut den omgående av ekonomiska skäl, utan tar det efterhand som de växer ur sina kläder och det köps nytt. Och dels så är alternativen inte så många. Jag avskyr allt det grälla och mönstrade i affärerna, som oftast bärs av barn vars föräldrar vill handla könsneutrala kläder. Och kvar finns inte många alternativ, helt enkelt.
Däremot så har jag börjat handla mer på killavdelningen till Nellie. För att kläderna där oftast är mer praktiska och lekvänliga och i många fall snyggare. Ibland står det mig upp i halsen med allt det rosa, glittriga, gulliga som man hittar på tjejavdelningen....Men jag tycker inte heller om alla fula tryck på killarnas tröjor och mössor mm. Varken på killar eller tjejer.
Det är naturligtvis inte bara pga vilka kläder barnen har på sig som formar dem och avgör hur de kommer att bemötas för resten av livet. Det är sååå mycket mer. Och bara efter ett par kapitel i boken så har jag lärt mig massvis. Jag kommer vara en helt ny människa när jag läst ut den! ;-) Jag kommer antagligen uppdatera här efter hand som jag läser boken och de olika kapitlen!
Berättade för min make om boken häromdagen, och han tog det väl ungefär som väntat. Oseriöst, ifrågasättande, överdrivande....jag hade inte tid att berätta allt jag läst, utan fick ta mycket ur sina sammanhang, så det är väl inte så konstigt det lät dumt och märkligt i hans öron. tyvärr är han inte typen som gillar att läsa böcker. Men jag ska göra allt jag kan för att få honom att vilja läsa denna boken. För det är en sån stor och viktig del av barnens uppfostran och uppväxt, så vi måste vara överens båda två om detta. Det räcker inte att jag köper barnens kläder så som jag vill ha dem, och det räcker inte att jag skriver barnens önskelistor till jul och födelsedagar. Det handlar om vår inställning till så mycket!
Jag ska med mina nya kunskaper och min nya insikt försöka hantera omgivningen så gott det går. Just nu är det så mycket nytt som jag tror stenhårt på och verkligen övertygats om till 100%, att jag blir irriterad på inställningen hos folk som gör tvärtom. Som gör som alla alltid gjort i alla tider. Jag blir frustrerad över att alla inte bara vill kasta sig till biblioteket och låna boken, eller beställa den på nätet omgående. Varför vill man inte ge sitt barn alla dessa 100 möjligheter, istället för de två som presenteras för dem idag???? Men jag får helt enkelt lugna ner mig och tänka på att alla andra är där jag var för låt säga ett halvår sen? Man måste vara redo att ta in nåt sånt här stort och viktigt. Man måste ha kommit till en punkt då man känner att man är beredd att arbeta lite för att ge det bästa till sina barn. Och så måste man läsa böcker! (vilket inte är lätt för en trött småbarnsmamma alla gånger...)
Men varför i hela fridens namn har det tagit mig så himla lång tid att låna den själv och läsa???????
Frågan är väl nu bara hur man ska få folk intresserade av detta!? För jag kan garantera att de allra flesta kommer skita i mina tips och det jag delar med mig av av det jag lärt mig av denna boken. De allra flesta kommer fortsätta som förut, och världen kommer aldrig förändras och bli mer jämställd, och reklamen från leksaksföretagen kommer alltid att ha sidor för pojkleksaker och sidor för flickleksaker. Och män kommer alltid tjäna mer pengar än kvinnor. Och kvinnor kommer alltid att ses som de som tar hand om hem och barn, medans män är de som försörjer familjen. And so on.
Just detta med kläder och leksaker kan tyckas är lite löjligt. Inte har tröjans färg nåt med hur jämställt samhälle vi har om 20 år att göra, liksom?
Men det är lite mer grundläggande än så, faktiskt. Och just kläder och leksaker är en ganska stor och viktig del av ett barns liv och uppväxt.
Jag fick t ex en kommentar av en vän som jag gärna vill använda, för jag tror den representerar många där ute:
"mina barn får ha vad de vill på sig och leka med vad de vill. men min dotter är nu så pass stor att hon själv får följa med till affären och välja kläder, och då blir det ofta det där tjejiga"
Just det där att dottern väljer själv vad hon vill ha och hon väljer det flickiga, det beror antagligen på att hon inte vet om så mycket annat för hennes del. Min snart 4-åriga dotter föredrar ju säkert det tjejiga oxå, eftersom det är det hon haft på sig sen hon föddes typ. och dessutom är det så många som berömmer henne "åh, vad fin du är i din kjol idag!" och bekräftar det söta och flickiga, så det är ju inte alls konstigt om hon föredrar det om hon nu känner sig så fin i det pga alla andras kommentarer och blickar!
Nu försöker jag istället ge henne samma typ av komplimanger när hon har ett par sköna och praktiska (och snygga!) byxor på sig, eller en fräck tröja. Nån dag tyckte jag hon var så himla tuff och fräck i sina pösiga brallor, basketkängor, luvtröja och mössa, så jag kunde inte sluta ge henne komplimanger för hur tuff och snygg hon var i de kläderna. =) På detta sättet kommer hon ju ha så många fler möjligheter när det gäller att välja kläder,och barn (och vuxna) bemöts ju utefter hur de är klädda, så är det bara. Om hon förstår att hon är vacker, snygg och tuff i en massa olika sorters kläder, så kommer hon en vacker dag när hon blivit lite större, hitta en smak och en stil som hon verkligen gillar, som är baserad på alla typer av kläder, inte bara de på tjejavdelningen.
Faktum är att vi bemöts och bedöms av omgivningen pga de kläder vi bär och hur vi ser ut. Ofta bemöts pojkar i mörka dova kläder och actiontryck på tröjan med en attityd som signalerar till pojkar att de ska vara tuffa, modiga, starka. Medans flickor i ljusa, glittriga och gulliga kläder möts med attityd som signalerar att de ska vara vackra, tysta, ömtåliga. Flickors kläder är sällan lekvänliga, utan begränsar barnet i sin lek, både i form och färg, då smuts syns mer på ljusa kläder. För flickor ska ju vara hemmavid och leka stillsamma lekar!?
Pojkars kläder tål det mesta, för de ska ju vara ute och leka och springa och busa!?
Det är ju inte klokt.
Varför finns det inte mer "könsneutrala" kläder? Som är snyggt på alla barn, och som går att leka i samtidigt som det är fräckt och snyggt och fint och tufft att ha på sig? (som inte är retromönster, blommigt eller tusen färger på samma gång?)
